<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687</id><updated>2012-02-05T02:31:18.656-08:00</updated><category term='What love makes us do'/><category term='Maria'/><category term='Song of the broken hearted'/><category term='Love In Islam.'/><category term='Love Cycle'/><category term='Songs'/><category term='Ditelan Emosi'/><category term='Letters'/><category term='Unrequited Love'/><category term='Tentang Sebuah Perasaan'/><category term='Puisi untuk dia yang bernama kamu'/><category term='Adam Hawa.'/><category term='Benda yang aku ingat kreatif tapi mengarut.'/><category term='Spring'/><category term='Facet lain'/><title type='text'>Love Letters</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>79</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3329582675356290825</id><published>2011-09-17T05:44:00.001-07:00</published><updated>2011-09-17T05:44:04.291-07:00</updated><title type='text'>That Man</title><content type='html'>&lt;div class="MsoNormal"&gt;It was quick. Like really quick. Just imagine an apple hanging above the head, ripe and red. And someone just jumps really high and grabs it. It was that.&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;It was easily, swiftly done by him.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;The tree thought he was just another passer-by. Thus, didn’t make it a point to lift its’ branch a bit higher. Well actually, it was already much higher than the usual reaching height. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;The tree wanted to take its’ last precious apple back. But it could not. The man stared at it, it looked away. He then stared at the apple.&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;His eyes are tired and sunken. &lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;He sat down, his back on the tree trunk. He curled up, inhaling the aroma from the tree. The one apple sat safely in his hands which he rested against his chest. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;It saw him kissing the apple, not hurting its’ little red pride even a bit. The tree looked down at him, its’ branches shadowing him from the scorching afternoon heat. The man moved one hand to stroke it, as if saying thank you for its unconscious good deed. The tree felt something changed deep within itself.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;The man fell asleep and dreamt of a river. Instead of water, honey flowed in it. He stopped by the river bank and tried to cup some honey for himself. As he leaned forward, his precious apple fell into the river. The striking red apple floated on the golden river of honey. It bobbed so gracefully, like an intoxicated ballerina. He tried to grab it but he couldn’t. He reached further and suddenly, he fell into the river. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;He woke startled, his hands hung in the air. The apple was gone. The tree on which he leaned on was also gone. &lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;He looked around. He was in a middle of a desert. The desert wind whispered mocking into his ears. Saying everything was an absurd lies. That he believed for nothing.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;Tears threatened to fall from his eyes. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;That was when he saw the apple peeling, and a pair of the most beautiful feet he ever saw. The maiden was wrapped in a rich red robe. Just like an apple. Her hair is dark brown and lustrous. The color of her skin is almost white with a tinge of yellow. She is his apple.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;She looked into his eyes and walked towards him. He wanted to touch her but he couldn't move.&lt;span style="mso-spacerun: yes;"&gt;&amp;nbsp; &lt;/span&gt;So he waited for her to come to him.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;She kneeled in front of him. Her face very close to his, she said, “Are you hungry?”&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;The man woke up. His phone is vibrating in his pocket. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal"&gt;“&lt;i style="mso-bidi-font-style: normal;"&gt;Sayang&lt;/i&gt;, are you hungry? Let’s have early dinner, shall we?” it was his wife. He smiled for the maiden in his dream.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3329582675356290825?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3329582675356290825/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/09/that-man.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3329582675356290825'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3329582675356290825'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/09/that-man.html' title='That Man'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8690926780270939455</id><published>2011-05-03T10:39:00.001-07:00</published><updated>2011-05-03T10:39:15.262-07:00</updated><title type='text'>Cinta lorong belakang</title><content type='html'>Hari kerja. Kakinya sengal-sengal akibat berdiri. Penghawa dingin pula bagaikan mahu dia mati kesejukan. Dia mengerling jam tangan. Lagi lima pusing keliling jam. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lima minit yang terlalu lama jalannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lima minit akhirnya sampai ke destinasi. Dia bergegas keluar dari ruang baju gadis-gadis dan jejaka-jejaka metro, membawa bekalan penting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat pintu kaca dihayun buka, dia rasa hangat. Matahari mungkin masih menyorok di balik awan mungkin hujan, tapi hangat. Lorong belakang itu kosong. Dia mengeluarkan bekal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bekal mentah yang belum dibakar. Dia meraba mencari alatan memasak. Tiada. Tertinggal. Dia meraba sekeliling pakai mata mencari. Seorang sahaja, jejaka itu sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Boleh pinjam lighter?" gadis itu bertanya perlahan. Dibalas dengan anggukan dan huluran. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SI gadis membalas dengan sebatang rokok sambil menyambut pemetik api.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gadis memandang pemetik api yang kosong tangkinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Eh, ini.. dah habis?" tanyanya sedikit bingung.&lt;br /&gt;"Tak adalah. Lighter ni memang bahaya sikit." jejaka bangun, menyalakan rokok gadis.&lt;br /&gt;Sedut. Beria-ia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ini, umur berapa ni, hisap rokok?" tanya si jejaka.&lt;br /&gt;Gadis itu ketawa, menghembuskan asap putih. "Teka lah." cliche.&lt;br /&gt;"18?" tekaan itu nyata buat gadis ketawa lagi.&lt;br /&gt;"22." diam sebentar. Ada sedikit terkejut di wajah jejaka. "Kau?" berbunyi selepas sesaat berlalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Teka lah." balas bola ping-pong. Si gadis kelat sendiri,&lt;br /&gt;"18?" tanyanya sekadar menghulur jawapan.&lt;br /&gt;Jejaka ketawa. Nampak lesung pipit di dua belah pipi.&lt;br /&gt;"18... Tolak satu."&lt;br /&gt;"SPM eh?" gadis ketawa. Lagak matang. &lt;br /&gt;"Apa barang sekolah." kata jejaka. Dan mereka ketawa lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan selepas beberapa ketika, separuh hayat nikotin, mereka sudah mesra.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Eh, kau ikat rambut dengan getah putih? Tengok." jejaka bersuara, kurius.&lt;br /&gt;"Oh, getah biasa je ni." Gadis tarik getah di kepala, rambut jatuh separas bahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Oh.. getah ni..." jejaka meregang-regangkan getah. Dia tersenyum. Jemarinya ligat menarik-narik getah rambut si gadis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa pantas berlalu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Masa rehat dah habis." si gadis bangun. &lt;br /&gt;"Oh, a'ah." lesung pipit, memang comel, fikir si gadis.&lt;br /&gt;"Ok, erm..." gadis mahu berlalu.&lt;br /&gt;"Jap." jejaka sedikit berani, menarik jemari gadis, menyarungkan getah putih di jari manisnya, tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gadis tergamam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ok, bye." jejaka masih tersenyum. Langkahnya hampir ke pintu.&lt;br /&gt;"Eh, nama apa?" laung gadis.&lt;br /&gt;"Lepas semayang, kita doa, kita cakap apa?" soalan berbalas soalan.&lt;br /&gt;"Oh." gadis masih sedikit bingung. "Amin."&lt;br /&gt;Angguk sambil senyum lagi. "Kau?" &lt;br /&gt;"Bulan." kata si gadis, separuh benar. Dan kali ini dia tersenyum melihat reaksi jejaka.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8690926780270939455?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8690926780270939455/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/05/cinta-lorong-belakang.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8690926780270939455'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8690926780270939455'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/05/cinta-lorong-belakang.html' title='Cinta lorong belakang'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-987052975454318370</id><published>2011-04-07T07:19:00.001-07:00</published><updated>2011-04-07T07:19:33.592-07:00</updated><title type='text'>Adam vs Radit</title><content type='html'>Awak yang selalu pakai skinny jeans hitam,&lt;br /&gt;Saya rasa selesa sangat dengan awak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awak yang selalu pakai t shirt hitam juga,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya saya suka awak.&lt;br /&gt;Awak yang berambut hitam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tahu awak suka Radit dan Jani.&lt;br /&gt;Sebab awak punk.&lt;br /&gt;Tapi saya tak nak jadi Radit, awak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya nak jadi Adam, yang walaupun bila Tuhan memisahkan dia dari Hawa, dia merayu kat Tuhan dan cari balik cinta dia sampai jumpa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-987052975454318370?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/987052975454318370/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/04/adam-vs-radit.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/987052975454318370'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/987052975454318370'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/04/adam-vs-radit.html' title='Adam vs Radit'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-7500697977348896284</id><published>2011-03-26T06:54:00.001-07:00</published><updated>2011-03-26T06:54:32.908-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>Maria dan dua bulan.</title><content type='html'>Hilang bintang ditutup awan,&lt;br /&gt;Tiada jasad rindunya mekar,&lt;br /&gt;Mengapa mahukan bayangan bulan?&lt;br /&gt;Bisa dimiliki cuma sebentar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kau tahu apa beza bulan di langit dan bulan yang di air?" soal Maria kepada J. J menyambut soalan itu dengan ketawa. Disedutnya tembakau yang menyala di tangannya dalam-dalam. Maria masih memandangnya, menanti sebuah jawapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Pentingkah?" dia kembali menyoal. Enggan memberi kerjasama pragmatik. Bukan mahu menolak&amp;nbsp; hukum kooperatif pasangan selari, cuma mahu menduga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Terpulang." Maria mengalihkan pandangan, mula tidak acuh. Bibirnya tersenyum, matanya redup. Sudah sifatnya begitu; menyembunyikan rasa dengan senyum seperti si isteri menutup makanan untuk si suami dengan saji. Dan kasih sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Seorang manusia aku pernah menanyakan aku soal ini. Dan aku sendiri tidak pasti jawapan mana yang harus aku berikan." Maria mula berbicara. J mengalihkan pandangannya ke langit, melihat balam-balam cahaya di sebalik awan merah. Cuba mencari kembali masa bila bulan dibiarkan sombong sendiri dalam keindahannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dia manusia yang bagaimana?" J bertanya pura-pura tidak tahu. Ada halus-halus cemburu pada suaranya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Maka aku diam sahaja tersenyum kepadanya sambil soalnya itu aku perlahan jadikan debu-debu yang senyap. Rasanya tidak penting baginya untuk mendapat jawapan aku." Maria diam sebentar, cuba meraih mata J. Dan seperti selalu, dia mengalah dan memandang raut muka Maria.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tapi penting bagi aku untuk tahu jawapan apa yang dia mahu dengar."Setelah itu Maria diam, merenung balam-balam cahaya di dalam air. J cuba untuk tidak membiaskan emosi di wajah. Biar ekspresinya tenang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maria mengalih kepala dari bahu J ke lututnya sendiri, membuat J tertanya-tanya, tapi sebentar dia membaca hati si gadis lalu tersenyum. Langit sudah mula cair warnanya. Matahari perlahan mengambil kembali cahaya yang dipinjam bulan, memucatkan wajah angkuh bulan. Angin pula mula menolak mega jingga ke tepi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Esok aku tak dapat berbicara begini lagi. Pasti kalau terbiasa begini, aku akan rindu." Maria seolah merajuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Angin tiba-tiba berdesir di balik rumput yang hijau. Dingin, dia pulang ke pangkuan J. Sebolehnya merasa semua yang dapat dirasa hati kecilnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kau lihat ke sana, nampak bintang yang sendiri itu?" dia merasa anggukan kecil Maria. "Itu kita. Tersenyumlah dengan manusia-manusia kau esok. Kau tak perlu selalu rindukan aku sayang." Pelukan Maria terasa lebih erat. Lalu dia tersenyum. "Dan manusia kau itu, dia sebenarnya mahu tahu jika ada hero yang boleh menyelamatkannya dari diri sendiri." Maria tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tapi sayang, kau tahu bukan yang kau juga masih sedang cuba menyelamatkan diri kau dari aku?" J menambah menawarkan manis senyuman Maria. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kenapa kau selalu boleh meneka hati aku, J?" Pandangan Maria mematahkan jiwanya. Tapi segera dikutipnya kembali dan tersenyum. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sebab, aku dilahirkan saat kau juga mula bernafas. Sebab, saat kau mula hidup aku sudah bersama kau. Sebab kau dan aku, kita seperti bulan yang di langit dan di air."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sebab kita akan bersama di seluruh hayat kita?" J tidak pasti yang di dengarnya soalan atau apa. Tapi dia tidak kisah kerana Maria bersamanya di padang hijau itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau aku tanyakan kau soalan itu, apa jawapan kau?" suara kecil Maria bertanya dalam kantuk yang tertahan-tahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yang nyata itu tergantung di langit, sukar digapai tapi boleh dimiliki, yang tidak itu bergolak di air, mudah di sentuh tapi tidak dimiliki." mereka tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tapi J, tak siapa yang tahu apa yang nyata, apa yang tidak." bisik Maria, tetapi hangat pelukan J sudah mula hilang lalu bicaranya terdiam sendiri. "Maka, aku akan selalu sayang kau walau apa." dia pejamkan mata saat matahari mengucapkan salam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-7500697977348896284?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/7500697977348896284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/03/maria-dan-dua-bulan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/7500697977348896284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/7500697977348896284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/03/maria-dan-dua-bulan.html' title='Maria dan dua bulan.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5773762010038069624</id><published>2011-03-21T22:11:00.001-07:00</published><updated>2011-03-21T22:11:35.604-07:00</updated><title type='text'>Cinta si buaya darat.</title><content type='html'>Adi memandang kosong ke arah siling. Tapi, secara ajaibnya dia melihat bayang &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;wajah perempuan itu. Perempuan kampung yang baru diterima bekerja pejabatnya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mana mungkin dia boleh angau begini dengan sebuah wajah itu. Yang mulus &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bersih. Yang cantik. Ya, mungkin sungguh. Fikirannya keliru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kala itu, dia terus mendail Farah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Paginya, ketika Farah masih lagi lena di bawah gebar, dia sudah bersedia &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;untuk ke pejabat. Di sudut hatinya, dia berharap perempuan itu sudah di &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pejabat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Encik Adi, kenapa?" Adi tersedar. Dari tadi dia merenung Laila yang sedang &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;membancuh teh di pantry. &lt;br /&gt;"Buatkan saya kopi." katanya tanpa dirancang.&lt;br /&gt;"Apa?" soal Laila kembali. &lt;br /&gt;"Kopi untuk saya. Dua sudu gula, tiga sudu creamer." dia cuba berlagak &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tenang.&lt;br /&gt;"Oh, Encik Adi, saya rasa, setiausaha Encik Adi dah sampai, apa kata Encik &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;suruh Cik Mila&amp;nbsp; buatkan kopi? Saya kena ikut Dato' ke site." dan Laila &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;berlalu sambil menghirup tehnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan keesokan paginya, dia sekali lagi berjumpa Laila manis berbaju kurung di &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pantry. Senyumannya meleret kerana Mila masih belum sampai.&lt;br /&gt;"Laila, tolong buatkan kopi. Nanti hantar ke bilik saya ya." dia memandang &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Laila, tersenyum.&lt;br /&gt;"Encik Adi," Laila diam sebentar, "Okay."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Laila meletakkan mug kopi di atas meja sambil tersenyum manis. Adi berlagak &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tenang sambil mengambil mug kopinya. Dihirup perlahan.&lt;br /&gt;"Pahit!" hampir tersembur kopi di mejanya.&lt;br /&gt;"Oh, pahit ke Encik Adi? Maklumlah, saya graduate pure architecture, tak ada &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;belajar pulak buat kopi kena letak berapa sudu gula." dan Laila berlalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Encik Adi, terima kasih sebab tolong saya semalam." Laila tersenyum, kali &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ini sebenar senyuman.&lt;br /&gt;"Tak ada apa lah, kebetulan saya ada kat situ. Lagipun, peragut macam tu, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;takkan saya nak biar je." Adi terasa sedikit bangga.&lt;br /&gt;"Saya belanja Encik Adi lunch hari ni ya?"&lt;br /&gt;"Eh, mana boleh, nanti orang kata saya buli orang baru pulak." Adi ketawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telefonnya berdering, "Kayla". Dia menekan butang merah. Dia tersenyum, di &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;matanya terbayang senyuman manis Laila.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mesej masuk. Dia cepat-cepat mengambil telefon. "Nadia: Baby, HRC 2nyte?" Dia &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;meletakkan kembali telefon bimbitnya ke meja dan kembali menimbunkan diri &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dengan kerja. Dia tersenyum, di matanya terbayang senyuman manis Laila. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Laila masih ketawa. Dia terasa bahagia kerana dia yang membuat Laila gembira. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia rasa puas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adi memandang kosong ke siling. Dan keajaiban itu muncul lagi. Wajah Laila. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi kini, ada gusar di hatinya. Bagaimana kalau, seperti perempuan lain, dia &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;akan bosan dengan Laila? Bagaimana kalau nanti sampai satu saat, dia akan &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;terjumpa perempuan lain yang lebih menarik? Lebih cantik? Bagaimana kalau dia &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;jatuh cinta lagi? Dia mendail nombor Laila.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;"Kahwin dengan saya." &lt;br /&gt;"Kenapa?"&lt;br /&gt;"Sebab, awak buat saya nak cintakan awak seorang je." Adi memandang mata &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Laila.&lt;br /&gt;"Kalau macam tu, cintailah saya seorang." Laila ketawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telefonnya berdering. Dia tersenyum. "Rizal".&lt;br /&gt;"Hello." &lt;br /&gt;"Girl, I miss you." Laila ketawa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5773762010038069624?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5773762010038069624/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/03/cinta-si-buaya-darat.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5773762010038069624'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5773762010038069624'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/03/cinta-si-buaya-darat.html' title='Cinta si buaya darat.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-933684483441818504</id><published>2011-02-24T00:09:00.000-08:00</published><updated>2011-02-24T00:09:00.149-08:00</updated><title type='text'>Cerita Kira</title><content type='html'>The club members left one by one after the brief meeting. The main board stayed a while and finally left, yawning, Kira stole a look at her senior who was talking to the club's president. Her mind was complotting while her hands sealed the final box full of confetti.&lt;br /&gt;"Hey, you can help me do it!" Kira said suddenly as the president close the door behind him leaving the senior and her alone. She strode the space between them in a few steps, her small hand grabbed Don's. She was grinning from ear to ear, her eyes sparkling with a sudden excitement.&lt;br /&gt;She was appointed the project manager for the first time, and she didn't want to blow this chance to shine. Besides, she liked working with Don. She didn't notice he was not comfortable until he started to wriggle his hand free. Suddenly the stress she put on the word 'you' hung heavily in the atmosphere.&lt;br /&gt;"What's wrong? You can't?" Kira asked pleadingly. She felt that it should be easy for Don who had been project manager for many events. Unlike her who's doing it for the first time. Don turned his back to Kira, his right hand scratching the back of his head. &lt;br /&gt;"It's not that. Of course I can. We are friends." Kira smiled forgetting his earlier reaction, she hurried and gave Don a hug. "You are the bestest guy in the whole world!" she beamed with her hands still on his shoulder. &lt;br /&gt;"Yeah.." Don said lamely. Don turned to leave. Kira bit her lip. Don picked up his ring file. Kira's heart skipped a beat. &lt;br /&gt;"Uh.. I'll see you tomorrow!" she called. Both her feets unmovable. Don looked at her, his bag already on his back.&lt;br /&gt;"Aren't you coming?" he asked. "I heard this room is haunted." Don seemed to return to his usual self. &lt;br /&gt;"Oh. Yeah. I am." she replied, taking her stuff with her, tolling along with him. &lt;br /&gt;They walked silently with a gap about 30 cm between them. The aisle which was usually crowded by students during the day was deserted that night. Kira tried to fill the silence but it continued until they were in his car. Which to her suprise is a vintage yellow volkswagen. &lt;br /&gt;"Nice car." she started as she made herself comfortable. Don who was driving smiled.&lt;br /&gt;"Thanks. It was my gramps'. He.." Don excused himself and picked up his ringing phone. Don was smiling through the conversation, sometimes his voice became very gentle and sometimes he laughed. Feeling rejected, Kira couldn't help but to listen attentively to his 'Don't worry.', 'Silly,', 'Movie,', 'the weekend,' among others and most of all the final blow; 'I love you,'. It's like falling in a black hole and she didn't feel like resurfacing. She didn't. Until Don poke her with his file at the student's residence.&lt;br /&gt;"Sorry, I didn't mean to ignore you like that..." she fought the urge to smile and lost. She mouthed an 'It's okay' which made him smile his dimpled smile. She felt like dying again.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-933684483441818504?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/933684483441818504/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/cerita-kira.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/933684483441818504'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/933684483441818504'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/cerita-kira.html' title='Cerita Kira'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-9056722390249357043</id><published>2011-02-21T20:20:00.000-08:00</published><updated>2011-02-21T20:20:55.890-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>Surat rindu</title><content type='html'>November tujuh belas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang terpisah, Ilhamku.&lt;br /&gt;Langit hari ini bagai lukisan. Ya, tulisan ini sedang kau baca kerana wujudnya lukisan di langit atas kepalaku hari ini. Buat kali pertama aku benar-benar mahu menyelaminya. Langit hari ini sungguh bagai terpisah dari realiti. Buat nadiku kencang. Langit biru ungu violet merah jingga. Lembut, seolah mahu memeluk aku. Langit yang kian berubah saat bait ini aku ungkap.&lt;br /&gt;Sudah lama. Sungguh, sampai aku seolah terlupa senyum yang dulu kau kuntum. Senyum magis yang boleh menjernihkan ungu hujan. Yang mengilhamkan nyanyian hati. Datanglah kembali, hadir besama mimpi, berlutut dan berdoa dengan aku. Selamatkan bintang ku yang telah lemas di ufuk barat. Awan kelabu menunggang bayu datang menghambat langit ungu violetku.&lt;br /&gt;Langit hari ini tenggelam bersama darah merah mentari.&lt;br /&gt;Masih, tidak mampu memadam hitam gelak tawa bintang kecilku ini. Yang tiap kali aku cuba lena, akan terdengar manisnya di dalam telinga. Cahaya hujung mata yang bila teringat masih juga mencuit senyum.&lt;br /&gt;Andai kau tahu sayang yang pernah hadir untukmu, masih belum melewati daerah baru... Masih berselimut seolah mahu saja ia mati perawan. Tidak, kata-kata ini harus dibaca dengan senyum, bukan kerut muka, kerana aku yang menulisnya sedang berlapang dada. Menjalani hari-hari dengan senyuman di bibir.&lt;br /&gt;Meski tanpamu.&lt;br /&gt;Entah apa yang masih aku harapkan. Aku masih berdoa memohon kamu. Aku tidak faham, kedegilan jenis apakah yang merasuk seluruh urat darahku. Kegilaan manakah yang meresap ke jantungku sampai aku tidak mahu melepaskan bahkan sedikit tentang kamu. Atau kau kah yang tidak mahu berhenti menghantui aku? Kau kah yang masih keras berpegang kuat di tangkai hatiku?&lt;br /&gt;Wahai cinta, lihatlah kekasihmu yang kecanduan. Sungguh rela kau biarkan aku mencarik sekeping hati dalam pencarian di mana letaknya rindu. Sungguh kau biarkan aku terkial sendiri cuba membuang apa yang kau bajakan. Kepedihan ini, indah kali bagi kamu.&lt;br /&gt;Benarkan aku menyimpan rapi perasaan ungu violet ini.&lt;br /&gt;Bertandanglah dalam mimpiku. Peluk aku erat-erat. Genggam tanganku, kucup aku. Biar akhirnya kita semanis karamel. Senyumlah bila kau memandang ke dalam mataku, bicaralah pakai jiwamu. Tapi nanti, lepaskanlah aku. Katakanlah kau pergi. Sebutlah doamu agar aku bahagia. Katakanlah kau rela. Katakanlah agar aku juga rela.&lt;br /&gt;Melepaskan kamu berbahagia di duniamu. &lt;br /&gt;Dan sayang, lihat di sana. Bintang yang dulu kita puja sedang senyum kepadaku. Apakah kau di bintang yang itu?&lt;br /&gt;Oh, aku sungguh rindu kamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*aku tulis ni untuk sebuah buku indie. Entah lah, tak publish pun lagi?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-9056722390249357043?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/9056722390249357043/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/surat-rindu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/9056722390249357043'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/9056722390249357043'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/surat-rindu.html' title='Surat rindu'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6955399218937698284</id><published>2011-02-16T00:08:00.001-08:00</published><updated>2011-02-16T00:08:09.122-08:00</updated><title type='text'>Over the phone</title><content type='html'>"Girl, we need your brain." Dirt said as soon as I picked up the phone without bothering courtesy. He was as straightforward as he had always been. And eventhough it had been almost three years since we talked to each other, he assumed that we hadn't lost the same acquaintance we had in those years when I was part of the 'brotherhood'. When I was their little cunning sister. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Where did you get my number?" I answered (with question) his question with annoyance which hid my pleasure well since I have been missing them lately.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Andy." he said. I paused and my mind gave me a vivid image of a tall guy in a body fitting shirt and skinny jeans. His shoulder length hair was dark brown, almost black and a little curly. Andy in my mind smiled at me, flashing his yellowish teeth when we met downtown some times ago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A second passed and Dirt cleared his throat, "I'll pick you up at 9 okay?" he proposed, his voice sounded commanding but there was a slight unsurety in his pitch.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I have a paper tomorrow." I said. "In the morning." the additional information kept us silent for a few second before a different voice interrupted.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Angela..." in a flash my little brain provided a face which corresponded to the deep husky voice. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Trimmed dark brows, there was a small mole at the corner of his left eye. The two beautiful greenish brown cat's eyes. A moderately pointed nose. His thin upper lip was made balance by his full lower lip. And all those were framed by a squarish face on sun kissed smooth skin. He had a Greek-hero hair cut the last time I saw him. His bronze curly lock were on the nape of his neck, the same luscious curls hung on his forhead was swept aside a little to the right. His profile, if he were on Twilight audition, he would be Edward Cullen instead of Robert Pattinson. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I'll pick you up at 10 tonight, so study hard from now. I know you'll ace tomorrow's paper." there was an edge in that voice. I closed my eyes. There were pillow fights, there were late night movies, there were.. there were lots between us.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But there was a girl sitting next to him now. Their fingers were intertwined together. She had her head slumped in his lap. She smelled of strawberry or something equally sweet. She bleached her long straight hair blond and she wore a pink baby tee and a cheer leader's short skirt. Dirt was probably nauseous with her going all over him and maybe a little bit jealous. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Rafael." I said, acknowledging him. I saw him nodding in my mind like he always did. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"So, we'll see you soon. I'm so sick being only with him everyday!" Dirt said and hung up. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The image of the bimbo I imagined just now vaporized. I stopped myself before I could imagine myself slumped on the couch with him. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Rafael..." his name lingered in my mouth, playfully teasing the feeling I had kept in the closet for some times. For almost three years actually. Together with my social life.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6955399218937698284?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6955399218937698284/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/over-phone.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6955399218937698284'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6955399218937698284'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/02/over-phone.html' title='Over the phone'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6614427810912626239</id><published>2011-01-17T00:16:00.000-08:00</published><updated>2011-01-21T05:57:33.022-08:00</updated><title type='text'>Menyiapkan kamu, sayang.</title><content type='html'>Hari ini, aku siapkan breakfast special. Iron baju favourite kamu, ikatkan tali leher, pakaikan stokin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini, aku bawakan makanan tengah hari, makan sama-sama, berjenaka mesra.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini, aku jaga kamu baik. Sayang kamu penuh-penuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab esok, pasti aku akan meniggalkan kamu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6614427810912626239?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6614427810912626239/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/01/mempersiapkan-kamu-sayang.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6614427810912626239'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6614427810912626239'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2011/01/mempersiapkan-kamu-sayang.html' title='Menyiapkan kamu, sayang.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5071548415078471502</id><published>2010-12-21T04:21:00.000-08:00</published><updated>2010-12-21T04:21:29.295-08:00</updated><title type='text'>Kepada kamu yang sangat bersabar.</title><content type='html'>Aku sedang menulis warkah pilu&amp;nbsp; buat kamu, cinta hati. Aku marah. Aku fikirkan perpisahan. Ada kesan-kesan kesal di balik setiap kataku. Ada rasa rusuh disetiap noktah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, setiap baris, setiap perenggan menguatkan rasa yang bergetar dalam hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kamu patut tahu, apa yang aku mahu cuma mendengar kamu berkata aku salah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku terlupa kau juga berhak merusuk merajuk. Aku pentingkan diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kini mahu kau tahu, aku bersalah dan aku tahu. Aku mohon maaf.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tak mahu kelat rusuh berpanjangan, aku sayang kamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku hargai kesabaran kamu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5071548415078471502?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5071548415078471502/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/12/kepada-kamu-yang-sangat-bersabar.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5071548415078471502'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5071548415078471502'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/12/kepada-kamu-yang-sangat-bersabar.html' title='Kepada kamu yang sangat bersabar.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8093506411302976625</id><published>2010-12-12T08:18:00.000-08:00</published><updated>2010-12-12T08:18:37.653-08:00</updated><title type='text'>Bila Tiba Kata Itu.</title><content type='html'>"Kita kahwin?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jantung cuma berlari pentas, seolah mahu meninggalkan aku. Impian manis sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ya."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8093506411302976625?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8093506411302976625/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/12/bila-tiba-kata-itu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8093506411302976625'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8093506411302976625'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/12/bila-tiba-kata-itu.html' title='Bila Tiba Kata Itu.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8129505397570098982</id><published>2010-10-21T22:29:00.000-07:00</published><updated>2010-10-21T22:29:54.018-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Facet lain'/><title type='text'>Kawin jak ta duak (Kawin je kita dua)</title><content type='html'>"Let's get married." dia kata. Andika menghentikan kunyahan double cheese burger yang mengandungi semua komponen yang dia tahu tidak sihat. tiba-tiba malam jadi terlalu dingin and sunyi macam tak boleh ditahan lagi dari menjerit. &lt;em&gt;Apasal aku datang tengok bintang dengan dia ni?&lt;/em&gt; fikirnya. burger turun perlahan melalui esofagusnya, seolah-olah mahu termuntah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"But, you know..." entah bagaimana, kata-kata itu tersekat di situ sahaja. Dia cuba menguntum senyum berlesung pipitnya tapi harus, dia gagal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Exactly!" bukankah perempuan itu sepatutnya memberi jawapan yang enlightening? &lt;em&gt;Exactly?&lt;/em&gt; &lt;em&gt;Oh. Perempuan ini memang sedia diketahui aneh. Kenapa aku terlibat dengan dia?&lt;/em&gt; dia menjerit diam. Dia mahu marah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"You see, Andy, I'm almost 30. My parents are making a fuss about me not yet getting married." terangnya, masih belum memandang Andika.&lt;br /&gt;"And my mom is honking my ears about getting her a grandchild or two." dia berhenti, "This isn't a good idea." katanya walaupun dia sudah mula terang dimana fikiran perempuan itu menghala. "Why would you want to marry me anyway? I'm... I can't... you know..." dia serba salah, mula mengkalihkan pandang dari dia. Entah kenapa dia rasa malu kali ini, walaupun selalunya dia selalu mendepang dada berbicara hal seksualitinya. "Not that you're not pretty or anything," tambahnya laju.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Andy..." dia mengeluh. Lucu padanya lelaki yang sudah dikenali sejak zaman kolej mudah hilang arah bila berbicara soal ini. "I don't believe in marriage. In guys. And apparently, I can marry someone who's not a guy." ketawanya pecah. Muka lelaki Andika merah dan hangat. "You know what I mean darling." matanya kini menyeka wajah Andika.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"So.. it will be... an act?" dia bertanya lagak dungu. "But what is it for me?"&lt;br /&gt;"Stupid!" tuduhan itu disulam ketawa. "The question is, ewhat is it for your mom," dia menjawab dengan soalan yang dianggapnya lebih ampuh. "You'll get to have your mom die in ignorant peace, not knowing that her son is queer..." kata itu dihabiskan dengan raut yang tak pasti apa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"But... is.. it.. is it okay?" perempuan itu mengeluh lagi buat yang kesekian kali, tapi senyumnya terkuntum juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Here's the deal, I'll have your baby. - We'll do in vitro of course. - You can pay me back. Besides... it's a marriage, Andy!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I'm sorry I'm being such a dou- I mean, stupid. Dumb stricken really. It's just- It's..." dia senyum. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tsuki..." dia melutut. "Will you be the mother of my child?" menyuakan burger yang sudah separuh dimakan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Yes." jawabnya lalu menggigit burger yang sudah separuh. "By the way, a baby will cost you a million."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8129505397570098982?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8129505397570098982/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/kawin-jak-ta-duak-kawin-je-kita-dua.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8129505397570098982'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8129505397570098982'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/kawin-jak-ta-duak-kawin-je-kita-dua.html' title='Kawin jak ta duak (Kawin je kita dua)'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6422281815796452725</id><published>2010-10-18T19:46:00.000-07:00</published><updated>2010-10-18T19:46:03.787-07:00</updated><title type='text'>Pertemuan</title><content type='html'>Mungkin sebab kau orang asing, maka mudah saja mahu bercerita apa-apa. Mudah juga aku ketawa kerana keceritaan lucu. Dan ketawa itu masih berbaki bila kau pandang aku tersenyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ariel." kau hulur tangan. Senyum bergula-gula. Aku mula angkat kening. Kau buat lawak ke, aku fikir?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"It's not funny." aku kata. Aku lihat muka kau berubah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Luna.." ada satu tangan di bahu aku, tepat masanya. Aku pusing dengan hati kesal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Luna, nama saya betul-betul Ariel." kau kata perlahan, sambil terkial-kial mencari IC.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6422281815796452725?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6422281815796452725/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/pertemuan.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6422281815796452725'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6422281815796452725'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/pertemuan.html' title='Pertemuan'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8653283800658412129</id><published>2010-10-14T19:30:00.000-07:00</published><updated>2010-10-14T19:30:09.445-07:00</updated><title type='text'>Perasaan cheesy</title><content type='html'>Dia bergerak keluar dari bilik pensyarah. Mengeluh. Berjalan longlai di koridor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ya Allah.." katanya perlahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Fokus! Fokus!" suara itu memecah diam. Dia cuma terfikirkan kata itu. &lt;em&gt;Siapa&lt;/em&gt;..?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan di sebalik dinding di depan katup pintu seorang pensyarah lain seorang gadis sedang menggenggam sebelah tangannya seperti mahu berjuang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Hai belahan hati. &lt;/em&gt;Dia tersenyum.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8653283800658412129?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8653283800658412129/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/perasaan-cheesy.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8653283800658412129'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8653283800658412129'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/perasaan-cheesy.html' title='Perasaan cheesy'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4289295769160987219</id><published>2010-10-05T21:50:00.001-07:00</published><updated>2010-10-05T22:07:57.506-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Adam Hawa.'/><title type='text'>Adam dan Hawa #2.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Adam, Hawa nak cuba sebatang boleh?"&lt;/span&gt; Hawa tiba-tiba menanyakan satu soalan gila sambil memandang Adam yang sedang sedut hembus sebatang winston putih di satu sudut. Kalau membuat aktiviti tidak sihat itu, Adam akan berada beberapa kaki jauhnya dari Hawa. Hawa tak suka bau asap rokok. Tapi dia tidak kisah Adam melakukan aktiviti itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Gila?"&lt;/span&gt; Adam membuat muka tak puas hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Okay-okay. Kalau macam tu. Bagi Hawa hisap satu sedut. Boleh lah!"&lt;/span&gt; Hawa masih degil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Tak boleh."&lt;/span&gt; Adam berkeras.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Okay. Takpa. Nanti Hawa cuba sendiri. Dengan kawan Hawa. Beli sekotak. Cuba hisap."&lt;/span&gt; Hawa menggertak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Haih. Tak janji. Kalau Adam bagi. Ini ialah kali terakhir Hawa pegang benda kotor ni dalam hidup Hawa. Dan kali terakhir di bibir Hawa. Kali terakhir di paru-paru Hawa."&lt;/span&gt; Adam cuba membuat ikatan janji.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Janji!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adam menghulurkan rokok yang masih ada suku itu. Hawa meletakkan di bibir. Sedut. Hembus. Tidak batuk. Dan terus buang ke tanah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Hurrmmm. Sedap juga!"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak semena-mena Adam menumbuk lengan Hawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Jangan mengada. Ini kali terakhir. Sudah janji."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adam menarik tangan Hawa. Mahu saja dia peluk Hawa kerana dia rasa bersalah membiarkan orang yang dia sayang melakukan satu aktiviti bodoh seperti itu. Dia takut sebatang rokok itu mampu merosakkan satu sistem badan Hawa. Merosakkan sistem. Tidak berfungsi. Dan pergi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba jantungnya bergerak laju bila memikirkan sejauh itu. Dia tak mampu hidup tanpa Hawa. Apa akan jadi nanti? Semuanya punca daripada sesedut rokok. Yang datangnya dari tangan Adam. Yang di beri olehnya. 2 sekuens yang sangat mengganggu fikirannya. Membiarkan. Memberi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Celaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia bersedih. Berdebar. Rasa bersalah. Walau yang sebenarnya Hawa sendiri yang mahu mencuba. Dia tetap rasa sejuta rasa salah. Tapi tidak tunjukkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Sudah. Jangan di ulang lagi aktiviti bodoh itu. Ye? Tolong. Adam sayang Hawa."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4289295769160987219?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4289295769160987219/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/adam-dan-hawa-2.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4289295769160987219'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4289295769160987219'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/adam-dan-hawa-2.html' title='Adam dan Hawa #2.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5175805308924545945</id><published>2010-10-03T06:12:00.001-07:00</published><updated>2010-10-03T06:20:39.857-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Adam Hawa.'/><title type='text'>Adam dan Hawa #1.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Adam melihat hawa dari satu tapak dari tempat Adam dan Idris bersembang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hawa dan Mariam. Berdua di satu sudut lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Muka Hawa nampak kusut. Adam menjadi tidak tenang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu-satu ayat yang di keluarkan Idris ialah kosong. Bagai satu note lagu busuk yang tiada tona yang cantik. Datang tanpa di undang dan pergi di alu-alukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tangan Adam genggam. Matanya tepat pandang ke arah Hawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia ingin sahaja mahu genggam Hawa seerat boleh. Tenangkan Hawa dari segala masalah yang buat muka Hawa berkerut dahinya. Mahu sahaja dia tumbuk muka siapa yang sentuh minda Hawa dengan masalah-masalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau boleh biarlah Hawanya itu sentiasa tenang.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5175805308924545945?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5175805308924545945/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/adam-dan-hawa-1.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5175805308924545945'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5175805308924545945'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/10/adam-dan-hawa-1.html' title='Adam dan Hawa #1.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5108260162595657734</id><published>2010-09-29T19:51:00.001-07:00</published><updated>2010-09-29T19:51:10.829-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>Maria lagi</title><content type='html'>Maria memandang bungkusan yang separa terbuka dikatilnya. Di dalamnya berisi sepasang jubah hitam, tudung dan niqab. Tiba-tiba, kad yang dipegang sejak tadi terasa berkilo-kilo beratnya. Dia memejamkan mata dan melepaskan keluh yang berat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahsan Nur Mubarak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya yakin. Inilah jalan saya." pelatnya semakin tidak kedengaran di telinga Maria. Ana yang dibawa sebagai teman cuba untuk tidak mencuri dengar, tangannya dilekakan dengan PSP. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"You don't know what you're talking about, Ahsan." balasnya, berbahasa Inggeris bagi mengelakkan kekeliruan. "You don't know the real me." Dia benar-benar tidak faham apa yang bermain di minda Ahsan. Mana mungkin perkenalan yang belum sampai setahun itu terus disimpul?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya terima awak, the way you are." Ahsan mencuba. "Saya... I didn't decide over an infatuation. Saya ber... doa, asked for His guidance." keningnya hampir bertaut, cuba meyakinkan gadis yang masih ragu-ragu, yang terasa inferior. Dia mahu Maria tahu bahawa dia tidak memerlukan sebab untuk mencintainya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Even so..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Do you love me?" Maria terdiam. Ahsan sedang bertanyakan perasaannya. Bersoal cinta. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kedua-dua tangannya ditekupkan di muka. Tiba-tiba bahunya disentuh. "J..." dia lantas memeluk teman baiknya sejak kecil. J jarang muncul sejak dia rapat dengan Ahsan. Terlalu banyak yang harus difikirkan. Terlalu berat tuduhan yang dilemparkan masa lalunya. Entah bagaimana dia terlupa kewujudan keajaiban peribadinya ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Maria, darling..." J memegang dagunya, air mata tak sempat tertahan. Betapa banyak yang sudah tumpah sejak akhir-akhir ini. "It's okay. Hush... I'm here..." seolah filem stereotype, J menyapu air matanya. Maria dapat melihat dengan jelas sepasang mata coklat yang merenungnya penuh kasih. Rambut coklat perangnya sedikit panjang dan tidak terurus. Lelaki yang telah bersamanya hampir tiga suku hidupnya. Lelaki yang bersamanya ketika ibu bapanya masih ada. Lelaki yang telah mengubat luka di kulit dan hatinya juga.Lelaki yang menongkat langkahnya setelah ibu bapanya meninggal. Lelaki ini yang bersamanya ketika dia kehilangan seluruh dunia. J ialah lelaki sempurna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I had never believe in God. Until he came into my life." dia tunduk memandang kedua belah kakinya yang seolah bersalah. "He showed me stuff I never realized. He told me I should either forgive or forget. He made me believe that I could be love."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I love you, Maria..." J memegang bahunya, membuat dia mendongak, merenung dua anak mata yang memandangnya. "And you know I don't care about what ever you did. I know, I understand." Lelaki ini tidak langsung kisah jika dia tidak akan dicintai. Lelaki ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I love you too..." Maria perlahan menjawab. Dan buat seketika, dia mahu mengucup J dan hilang dari dunia ini. Dia mahu lupakan seluruh keluarga Buenavista yang berpura-pura, dan yang benar-benar menyayanginya. Saat dia memejamkan mata, dia teringatkan Alpha, tempat dia dan J bertemu. Dia teringatkan J merawat kakinya yang luka. Kali pertama dia jatuh cinta pada romantis cinta Romeo and Juliet. Hampir seluruh manis hidupnya adalah J. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"But you are... different J." dia berkata perlahan. Dan perlahan juga, J melepaskan pautan di bahunya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Marry me" tulisan berangkai di kad putih itu terbayang di matanya. Berselang seli dengan wajah sedih ketika dia bersangsi tentang cinta. Dia tahu, kad itu adalah usaha terakhir jejaka yang bernama Ahsan. Dia akan berangkat ke Jordan bulan depan, dan mahu Maria mengikutnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"But I'll always be with you. And I'll never let you down." J tidak pernah merayu begitu. Sejak awal dia berkenalan dengan Ahsan, J memang kurang bersetuju, apalagi bila hubungan mereka agak dingin terbatas oleh masa yang diluang untuk Ahsan. "Don't leave..." J merayu. Maria lantas memeluk lelaki yang paling disayanginya itu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I love you. And I'll never love anyone as much as I love you, J." Maria yakin dia tidak akan terus hidup jika J tiada.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5108260162595657734?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5108260162595657734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/09/maria-lagi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5108260162595657734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5108260162595657734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/09/maria-lagi.html' title='Maria lagi'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-902360996975804587</id><published>2010-09-01T20:55:00.000-07:00</published><updated>2010-09-01T20:55:12.313-07:00</updated><title type='text'>Penat</title><content type='html'>Aku ingatkan diri sendiri supaya tidak mengalah untuk kamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi aku penat.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-902360996975804587?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/902360996975804587/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/09/penat.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/902360996975804587'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/902360996975804587'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/09/penat.html' title='Penat'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4371836260777476070</id><published>2010-08-22T00:38:00.000-07:00</published><updated>2010-08-22T00:39:13.937-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>Maria 2</title><content type='html'>Because it was easier said than done. That's what she wanted to say. But it's not her nature to hurt people like that. She hurts them worse. But her ego won't let her be like that person she had learn to hate. She let Bella ramble on about Nicholas. Though Bella did not know who he was talking about, Maria felt betrayed. He should have come to her. Not that she was out of reach. So much about prioritizing her more than himself. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;She had told him over and over again, that he could talk to her about anything, much more when it comes to her attitude. Because she realized, she hurt people, unintendedly. Unintentional or not, she knew now, did not matter. People got hurt. That's all that matter. And people, they don't care. &lt;br /&gt;Screaming silently, Maria fought back tears and smiled as Bella bade goodbye.&lt;br /&gt;------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;'I hate him J. I'll never talk to him again! What's worse is that he was right. Every bit. I had to swallow everything Bella told me. And she didn't even mean to hurt me! She didn't have a clue!' having her sobbing in his arms was almost nature, J let her wail, brushing her hair slowly.&lt;br /&gt;'Nicholas should have talked to ME! We always do! And God knows I tried to change.. I am too imperfect J.' tear streaked, she looked up to see her favourite pair of eyes. Dark, with visible milk chocolate ring. Her face reflected in them.&lt;br /&gt;'Maria...you are perfectly imperfect. You have to be me to be perfect.' he said, securing her in a hug again.&lt;br /&gt;Before she could form a question, he stopped her, 'You cannot escape imperfection. Nobody is perfect. Is Nicholas perfect? He's not even being honest with himself. And he hurts people too. He hurts you, whom he claimed to love more than himself. Whom he claimed to sacrifice alot for. And at last. He can't stand it anymore. Perhaps he thought too much of himself. Everybody does. Perhaps you thought too much of yourself, Perhaps I did. The difference between him and me is that, I can't bear to see you cry. You are too much a part of me to not to think about. I am nothing without you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maria succumbed to her meek self again, allowing herself to be totally consumed by her sadness and melancholy, to feel J's arms around her making her feel loved and protected.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I don't want to be myself. I want to be someone better. Because you made me part of you. I want to make that part a better part.' she mumbled, almost asleep in his arms.&lt;br /&gt;'Maria...' he called, Maria stirred a what. 'Don't hate him. He's just being human. And you know that. Forgive him, forgive yourself. And we'll try to start from square one. You can do anything you want, be a better person. Try to understand yourself. Scrutinize yourself.' his voice began to fade away as Maria found herself thinking while being asleep.&lt;br /&gt;Nicholas has a good reason to feel the way he felt. She had been self centered. She complaint all the time. She was not grateful. She was vain. Careless. Envious. Insecure. Paranoid. Hypocrite. She didn't see what he was going through, as much as he didn't see what she was going through.&lt;br /&gt;...&lt;br /&gt;She found herself very much like Nicholas. She gasped. Her eyes wide open. J was staring at her.&lt;br /&gt;'Don't be hard on yourself. Come on, get back to sleep. Don't think about it anymore.'&lt;br /&gt;'Why aren't you asleep?' she asked quietly, her eyes now closed.&lt;br /&gt;'I was going to sleep... Close your eyes now. Rest.' and he watched his definition of the world slumber.&lt;br /&gt;-----------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;'Yesterday, I was so mad at you that I thought of ignoring you completely. But I don't think I can.' Maria watched herself fumble. She bit some more dark chocolate to ease her tension. Her tongue sore. She tried again.&lt;br /&gt;'I envy you too much to be able to really love you.'&lt;br /&gt;'I won't say that if I were you.' J said from behind The Da Vinci Code which they have read so many times. 'Try something else. Something peaceful.'&lt;br /&gt;'I have been envious of you. Of the way you carry yourself very well, how you handle people, how you made yourself lovable. And when you said I tend to have this commanding air dealing with people, I thought, it was ME who was feeling small around you.' and she stopped suddenly. She could taste blood in her mouth. The chocolate. She swallowed hard.&lt;br /&gt;'You have everything that I have ever wanted. You are able to love and be loved. I had never be able to love and I don't feel loved. As much as I want to convince myself that I am loved, I have never succeed. I had this feeling that I am only a liability. Don't you try to prove me that I was right all alone.&lt;br /&gt;'Maria...' J called, his voice grave.&lt;br /&gt;-----------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well I guess I have my wish granted. He didn't even bother to call. There's a wall between us now. He had finally leave. Should I call him? I guess he wouldn't want to see me. Or else, he would call. I'll let him be. He'll be happier without me around. What you don't know can't hurt you...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4371836260777476070?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4371836260777476070/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/maria-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4371836260777476070'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4371836260777476070'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/maria-2.html' title='Maria 2'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2328099678997129709</id><published>2010-08-22T00:33:00.000-07:00</published><updated>2010-08-22T00:33:15.712-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>Maria</title><content type='html'>Lying on the bed. Her eyes wet.&lt;br /&gt;'J, I love you more than those people around me. I love you... really.'&lt;br /&gt;J was dumbfounded, and slowly she felt him returning her embrace.&lt;br /&gt;'I love you too, Maria.' and she smiled with tears still rolling.&lt;br /&gt;------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;No you don't. I am just a responsibility for you. That's a lie. But the words never escape her lips. She shrugged and broke a tiny smile.&lt;br /&gt;'Hey, I love you.' the words echoed and all she could do to reply them was to smile.&lt;br /&gt;-------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;Gazing into his eyes, she could see her own reflection in them. Broken, unmendable. He stroked her face as if saying everything will be fine. Their eyes locked together, whispering silent words.&lt;br /&gt;'I tried. But I don't feel it. He don't love me. Never did.' he tried to understand, searching in her eyes, all he could find was pain over broken promises, lies.&lt;br /&gt;'Maria... Don't you dare cry.' his words pleaded rather than threatened&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Oh, J!' she buried her face in his chest. His fingers stroked her hair slowly trying to comfort her. 'You are all I have...'&lt;br /&gt;--------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;'You have to understand, her parents has passed away, leaving her penniless. And we are her last kin. Everybody knows that. What choice do we have?'&lt;br /&gt;'Mom...' he tried to reason.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'No. I don't want to imagine what will happen to our family if we abandon her.'&lt;br /&gt;'She must try to be independent. Isn't she all big with herself being independent all along?'&lt;br /&gt;'You listen, young man, if the media get their hands on this, we are ruined. No more discussion. You may go.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And Nicholas Buenavista dragged his feet out of the room. The last thing he saw before the oak door closed was his mother looking out the window.&lt;br /&gt;'Hey Nicholas! Is Aunt inside?' Maria, the subject of his discussion smiled at him.&lt;br /&gt;'Yes.' he smiled back. 'Hey, let's go out for dinner tonight.' he offered.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Sure,' she said almost excited.&lt;br /&gt;'Well, see you tonight.' he said smiling pleasantly. She nodded.&lt;br /&gt;As soon as they turned their heads, the smiles dissapeared altogether.&lt;br /&gt;Fine actors the Buenavistas are.&lt;br /&gt;----------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;The girl staring back has almond-shaped eyes. Big and dark. Perfect if only there are no bags and dark circles aroung them. Her lips full but discoloured. The rich olive her skin is, tainted by scars. Maria felt instant animosity towards her. She turned away and combed her hair. Silky ringlets, bouncing on her shoulders.&lt;br /&gt;J sat on her bed waiting for her to get ready. She stole a look at J and smiled.&lt;br /&gt;'You know, today I finished the entire Twilight saga. Hm.. Edward is a dreamboat.'&lt;br /&gt;She walked slowly to J and sat beside him. 'I wish he would tap on the window. My window. Oh! If only I was Bella!'&lt;br /&gt;'Oh, really?' J raised his eyebrow. She took his hands.&lt;br /&gt;'But I am not. I am Maria, and I have you, J.' she said cornily.&lt;br /&gt;'Maria..' and they laughed.&lt;br /&gt;The door flung open, startling them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Nicholas? You should have knock!' Nicholas was looking around, his eyes wide.&lt;br /&gt;'I thought I heard...'&lt;br /&gt;'What? Me and J?&lt;br /&gt;'Never mind, I'm sorry. Good night.' Nicholas shut the doors as abrubtly as he opened them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maria and J looked at each other. Another laugh burst.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2328099678997129709?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2328099678997129709/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/maria.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2328099678997129709'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2328099678997129709'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/maria.html' title='Maria'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4358091401843972570</id><published>2010-08-22T00:28:00.000-07:00</published><updated>2010-08-22T00:28:05.425-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>Maria's thoughts.</title><content type='html'>There's no song good enough to explain. No word I am able to coin. This is something beyond language to explain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes I feel used, sometimes I think I deserve it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes I feel wasted, sometimes I think I deserve it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And most of the time, I know things happen for reasons.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Your words, your touch.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They tell me you love me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If so, then why do I caught myself not believing you?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You sacrificed too much, it's drowning me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You did a lot, it's overwhelming.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I want to believe that I love you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Do you know the feeling of being the least favourite? Of not being a priority?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And how it feels to think that people had to do something for you out of obligation? And obligation alone?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I owe you too much. I want this to end.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You are sweets. Too much of you will do me harm.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4358091401843972570?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4358091401843972570/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/marias-thoughts.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4358091401843972570'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4358091401843972570'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/marias-thoughts.html' title='Maria&apos;s thoughts.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1963611958325620708</id><published>2010-08-03T02:02:00.000-07:00</published><updated>2010-08-03T02:02:49.735-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>Masa lalu awak</title><content type='html'>Awak, hari ini buat pertama kalinya, saya keluar dengan cebisan masa lalu awak. Sebelum ini, saya dan dia tak pernah bicara. (Hari ini juga saya tak banyak berkata-kata dengannya, tapi dia ada pegang tangan saya.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kawan saya kata, dia cantik, tapi sebenarnya saya rasa dia biasa-biasa sahaja. Awak, jujur cakap, saya lagi cantik kan? - Saya betul mahu awak cakap saya lagi cantik. Tapi, kalau tak pun, tak apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, saya rasa dia baik. Dia bertudung. Tak macam saya. Dia juga tak emo macam saya. Dia pandai berkata-kata puisi. Oh! Tuhan tahun saya tak suka emo sebenarnya. Serius cakap!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awak, boleh saya tanya berapa kali seminggu awak rindu saya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jawapan ini yang paling best yang saya boleh fikir: Saya dah rindu awak seumur hidup saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kan jodoh dah ditetapkan di luh mahfuz? Kan?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1963611958325620708?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1963611958325620708/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/masa-lalu-awak.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1963611958325620708'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1963611958325620708'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/masa-lalu-awak.html' title='Masa lalu awak'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-293207031663646414</id><published>2010-08-01T09:31:00.000-07:00</published><updated>2010-08-01T09:31:39.530-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Puisi untuk dia yang bernama kamu'/><title type='text'>Jatuh cinta</title><content type='html'>Ya, saya suka jatuh cinta dengan orang yang tak dikenali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang dengan selamba lindungi belakang saya dalam lrt penuh orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang bagi tempat duduk dalam lrt.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang kongsi gula-gula dengan orang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, saya suka jatuh cinta dengan orang yang bukan-bukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang tak terbeliak mata tengok saya makan comot dan gelojoh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang pegang tangan masa di taman tasik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya yang ketawa kuat-kuat dalam panggung cerita seram.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya minta maaf sebab dah jatuh cinta dengan ramai orang sebelum awak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas awak, saya tak akan jatuh cinta lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-293207031663646414?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/293207031663646414/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/jatuh-cinta.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/293207031663646414'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/293207031663646414'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/08/jatuh-cinta.html' title='Jatuh cinta'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-7324130123708953658</id><published>2010-07-20T01:11:00.001-07:00</published><updated>2010-07-20T01:11:17.874-07:00</updated><title type='text'>Cemburu</title><content type='html'>Pesal ramai orang suka kat awak?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awak bukannya hensem pun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reply: Awak, tak kisahlah diorang tu. Yang penting saya suka awak sorang je.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thanks awak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-7324130123708953658?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/7324130123708953658/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/cemburu.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/7324130123708953658'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/7324130123708953658'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/cemburu.html' title='Cemburu'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1275520290025641614</id><published>2010-07-20T01:02:00.000-07:00</published><updated>2010-07-20T01:02:02.321-07:00</updated><title type='text'>Pejamkan mata.</title><content type='html'>Siapa yang kau fikirkan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudahlah. Kau sudah jatuh cinta akhirnya. Selepas semua penafian. Kau kata kau tak percaya, tapi kau terus berada di sini kerana cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudahlah. Kau nampak dia bila kau pejam. Bayang dia di mana-mana kau pergi. Apa lagi yang kau tunggu?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1275520290025641614?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1275520290025641614/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/pejamkan-mata.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1275520290025641614'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1275520290025641614'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/pejamkan-mata.html' title='Pejamkan mata.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3784287523937256155</id><published>2010-07-11T00:15:00.000-07:00</published><updated>2010-07-11T00:15:39.326-07:00</updated><title type='text'>Penantian</title><content type='html'>Walau selama mana pun yang awak akan ambil, saya akan tunggu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Orang lain suruh saya teruskan hidup, orang lain suruh saya pandang sekeliling. Tapi mereka tak tahu, sejauh mana saya pergi, seramai mana orang saya pandang, saya hanya nampak awak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awak, saya yakin. Pasti. Jadi, saya akan bertahan dan tunggu awak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3784287523937256155?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3784287523937256155/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/penantian.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3784287523937256155'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3784287523937256155'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/07/penantian.html' title='Penantian'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2134124130283124235</id><published>2010-06-15T11:12:00.000-07:00</published><updated>2010-06-15T11:21:32.062-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Jujur.</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Awak,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Saya tak bermaksud untuk mainkan awak. Pada mulanya saya niat hanya mahu berkawan. Sumpah! Berurusan mengenai hal duniawi. Kita keluar minum bersama. Tetapi kenapa awak mula lebih rapat dari biasa? Kenapa? Awak siksa saya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kita mula message kata-kata lucu di malam hari. Mula kata rindu. Muka awak mula terpampang di mata saya tau bila di saat kita lama x jumpa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Awak tak kenal saya. Saya bukan untuk awak. Tapi saya tak sanggup nak lepaskan awak. Saya takut nak mengaku di hadapan awak, jadi saya utuskan surat ini sebagai pengganti. Saya keliru.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Satu perkara tentang saya yang awak belum tahu. Bukan mengenai minuman kegemaran mahupun makanan kegemaran. Bukan aktiviti masa lapang mahupun  pasukan bola sepak kegemaran. Saya mahu awak tahu yang saya sudah punya seseorang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kami sudah kenal lama. Saya ada niat nak bagitahu awak, tapi tak kesampaian. Saya takut awak pergi. Saya keliru. Awak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;*****&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Gua terus ronyokkan surat itu. Buang ke tong sampah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2134124130283124235?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2134124130283124235/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/jujur.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2134124130283124235'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2134124130283124235'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/jujur.html' title='Jujur.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1561881181157554544</id><published>2010-06-10T21:04:00.000-07:00</published><updated>2010-06-10T21:12:06.909-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='What love makes us do'/><title type='text'>Have You Seen This Woman?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;When she came into my life, I thought, this is just another woman. And as cliche as it could be, I was wrong.&lt;br /&gt;She was boring. She was plain Jane. She stayed at home, she rarely went out. She was not a part of anything interesting, not a band, nor a theater club. She was not a striking beauty. I know she read a lot though she said it is not so.&lt;br /&gt;And somehow, she managed to stuck there in between other women. The familiarity principle. All those small talks, those His and How are yous, those I miss yous and I love yous. Although it was, initially all lies on my part.&lt;br /&gt;She was cunning. Yes, behind all those plain boring talks, I suspected was actually a well thought plan. Perhaps she had been stalking me for years to know me really well, to use everything she found against me, so that I will finally fall for her. Oh yes, she was a devil that plain woman. I should not have let my guard down just because I thought I would never fall for someone like her. How else is it possible that I remember every little plain boring thing she said?&lt;br /&gt;She was missing for three days, usually she would text me every morning and night. Sometimes, when I feel a little cruel, I would call her up and tell her that I miss her. She would at least say hi on twitter, and once in a while, when I was online with Markus on Skype, we would chat. After -how many months had it been? Or was it only weeks? Well she just disappeared. She did not text. Her last tweet was four days old. She had not been online with Skype either. I tried calling her, but the line is dead.&lt;br /&gt;Don't tell me to go out with all those other women. When I'm with them, I saw all kinds of things. Her things. Particularly the way her lips curled her thin smile when I hurt her. And how their eyes never had the same warmth like hers. Those eyes that whenever they were looking at other directions, I know they were seeing my face.&lt;br /&gt;And what is this punishment? It is me who is sitting here in front of my mac book with a black coffee, hoping that she would just pop and say hi. It is me who is contemplating to call her for the umpteenth time.&lt;br /&gt;That plain woman, I think I know who she really is now. She is a witch. And I am charmed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Have you seen her? Tell her to return my call.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1561881181157554544?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1561881181157554544/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/have-you-seen-this-woman.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1561881181157554544'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1561881181157554544'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/have-you-seen-this-woman.html' title='Have You Seen This Woman?'/><author><name>eaiiaiouyu</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='26' src='http://4.bp.blogspot.com/_NDjUpLMx7r0/S6uJSnVQpqI/AAAAAAAAAAM/XOE9Ly42xw0/S220/aaaaaaaaaaaaaaa.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6140535250744363022</id><published>2010-06-09T09:57:00.000-07:00</published><updated>2010-06-09T09:57:09.467-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Puisi untuk dia yang bernama kamu'/><title type='text'>Bukan Kau Aku</title><content type='html'>Yang tertunggu-tunggu 'Beep beep' di telefon,&lt;br /&gt;yang membuang masa di dalam talian,&lt;br /&gt;yang terkenang saat mendengar lagu cinta,&lt;br /&gt;yang termimpi dalam tidur,&lt;br /&gt;yang terkuntum senyum sendiri,&lt;br /&gt;yang berbunga rindu,&lt;br /&gt;yang terus sabar menunggu,&lt;br /&gt;bukan kau aku mereka berdua itu, tapi kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6140535250744363022?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6140535250744363022/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/bukan-kau-aku.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6140535250744363022'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6140535250744363022'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/bukan-kau-aku.html' title='Bukan Kau Aku'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2828372471795580122</id><published>2010-06-06T03:20:00.000-07:00</published><updated>2010-06-06T03:24:14.263-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>A Letter From Me to You.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dear you,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Just fall. That's why we call it fall in love. We cannot ask for it. Just let it fall by itself.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;From,&lt;br /&gt;Me.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2828372471795580122?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2828372471795580122/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/letter-from-me-to-you.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2828372471795580122'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2828372471795580122'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/letter-from-me-to-you.html' title='A Letter From Me to You.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2688646162889076350</id><published>2010-06-03T17:33:00.000-07:00</published><updated>2010-06-03T17:35:27.371-07:00</updated><title type='text'>aku bahagia</title><content type='html'>&amp;nbsp;&amp;nbsp; &amp;nbsp; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku hidangkan makanan yang kusiap masak di atas meja bulat kita&lt;br /&gt;setangkai bunga tulip segar di tengah membuatkan meja bulat itu makin berseri&lt;br /&gt;aku keluar&lt;br /&gt;menghirup udara petang yang nyaman&lt;br /&gt;menyiram pokok-pokok yang kau tanam&lt;br /&gt;di halaman syurga dunia yang kau bina&lt;br /&gt;aku puas melihat bunga-bunga yang kembang mekar&lt;br /&gt;melihat si kelisa menari keriangan bersama si emas&lt;br /&gt;laman hijau itu aku pijak tanpa berkasut&lt;br /&gt;sejuk, nyaman, segar&lt;br /&gt;seumpama cinta yang kau suburkan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sesuatu di dalam perut menendang lembut&lt;br /&gt;aku bahagia&lt;br /&gt;kuusap perutku sambil membaca ayatNya&lt;br /&gt;berdoa semoga si kecil menjadi seperti kau&lt;br /&gt;gagah dan berani seperti kau&lt;br /&gt;lembut dan tegas seperti aku&lt;br /&gt;gabungan cinta kita ada padanya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku masuk&lt;br /&gt;kedalam syurga dunia yang kau bina&lt;br /&gt;ruangnya tak seluas mana&lt;br /&gt;tapi cukup buat kita berdua&lt;br /&gt;dan bakal mendapat yang ketiga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;jarum panjang di angka dua belas dan jarum pendek di angka enam&lt;br /&gt;hatiku mula berdebar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'assalamualaikum'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku toleh kearah susuk tubuh yang tegap itu&lt;br /&gt;kau berdiri di situ&lt;br /&gt;tersenyum&lt;br /&gt;tanganmu kusambut dan kukucup&lt;br /&gt;dahiku kau cium dengan lembut&lt;br /&gt;lalu kita nikmati hidangan bersama-sama&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku bahagia&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2688646162889076350?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2688646162889076350/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/aku-bahagia.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2688646162889076350'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2688646162889076350'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/aku-bahagia.html' title='aku bahagia'/><author><name>Perempuan Kalis Peluru</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/-WcYjiVe3W5Q/TtrlHDX2eRI/AAAAAAAAAro/H92tp08urus/s220/b.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8040028455656050286</id><published>2010-06-01T23:26:00.000-07:00</published><updated>2010-06-01T23:26:52.692-07:00</updated><title type='text'>pasta shall be cooked al dente</title><content type='html'>&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Kepada: cik&amp;nbsp;&lt;a href="http://www.blogger.com/profile/01132636703281209786" style="text-decoration: none;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="color: black;"&gt;chentatiku&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;8G, Jalan Seri . . . . . . . .&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;A large pink&amp;nbsp;envelope&amp;nbsp;right before my eyes&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;A large white pink polka dotted card inside&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;tiny tiny heart shapes all over the card&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Love is.. You and Me" written on it.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Handwritten love poem [ah, mushy ] on the left side of the card&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;"Everyday is a special day because of you" printed on the other side&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Memory Lane trademark at the back of the card&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;At the bottom I noticed;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;+1680LGC&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;I gasped&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;I mean, for the card?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Nevertheless, I love it!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: Trebuchet, 'Trebuchet MS', Arial, sans-serif; font-size: small;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: 13px; line-height: 19px;"&gt;Thanks H. We will always be friends. Best friends?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8040028455656050286?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8040028455656050286/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/pasta-shall-be-cooked-al-dente.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8040028455656050286'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8040028455656050286'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/pasta-shall-be-cooked-al-dente.html' title='pasta shall be cooked al dente'/><author><name>Perempuan Kalis Peluru</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/-WcYjiVe3W5Q/TtrlHDX2eRI/AAAAAAAAAro/H92tp08urus/s220/b.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-432952830920248819</id><published>2010-06-01T04:53:00.000-07:00</published><updated>2010-06-01T04:59:42.974-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Gadis Bengkel.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku lihat kau di bengkel itu tadi. Sambil menulis di kertas di dalam pejabat serba lengkap penghawa dingin. Jauh dari kekotoran habuk, minyak di luar. Kau nampak cantik di dalam pejabat itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku membayar beberapa keping wang untuk baik pulih kereta yang aku lakukan. Kau hulurkan bakinya sambil tersenyum. Ahhh! Luluh jantung ku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Drive safely ye awak."&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku memandu dengan senyuman telinga ke telinga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Oh, dia kerja sambilans sahaja. Sudah berhenti."&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu jawapan yang ku peroleh dua hari selepas hari aku bertemunya. Mencari alasan untuk ke bengkel itu. Sanggup habiskan puluhan wang demi melihat wajahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakah aku sudah jatuh atau hanya nafsu jahat syaitan? Kalau benar aku jatuh, bilakan lagi kita dapat berjumpa? Aku mahu luahkan segala!&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-432952830920248819?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/432952830920248819/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/gadis-bengkel.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/432952830920248819'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/432952830920248819'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/06/gadis-bengkel.html' title='Gadis Bengkel.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3234241676976852227</id><published>2010-05-30T04:54:00.000-07:00</published><updated>2010-05-30T04:54:21.282-07:00</updated><title type='text'>Magick?</title><content type='html'>There were whispers of pages stifling between fingers and the smell of old books. And then there was him reading between lines in yellowing pages. Trying to understand something that was written long ago by an immortal long dead. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The translated work sometimes brought his brows together forming a double crest between them, his eyes squinted. And then he smiled. Even I failed to understand myself Soren, he thought. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There were footsteps deliberately slow and the easily missed sound of the fingers caressing the books. And then there was her browsing the books absent-mindedly. While talking in a muffled voice to a phone. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Her lips pouted as she was listening to the other person on the other end. She seemed distraught with lines visible on her forehead. And then she opened her mouth. "But doctor, it feels so real today. And I wasn't even sleepy. I was talking to my girls. I saw us again in my head. I think I'm going crazy." she sighed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The fateful moment came. He looked up at her at the same time she looked at him.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I think, it has gotten worse. I may have become delusional as well." she said, her mouth hung open, her hands dropped limp by her side. It came to her like a revelation. It is as if she had been blind all this while and suddenly got to see. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He smiled and waved when she kept on gawking at him. It was like another wave to him but to her, it was like remembering something that was long forgotten.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I've been looking for you everywhere." she said in a trembling voice. He looked at him. She doesn't make sense, he thought. But it sounded so true. And so he nodded, he signaled something she did not understand.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"I am Faith, and I know everything about you." she said. "but I don't know sign language though." he let out a silent laugh. She was about to cry when he cupped her face and smiled.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the world became whole again.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3234241676976852227?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3234241676976852227/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/magick.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3234241676976852227'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3234241676976852227'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/magick.html' title='Magick?'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4940669552737636334</id><published>2010-05-23T00:08:00.000-07:00</published><updated>2010-05-23T05:54:01.531-07:00</updated><title type='text'>Terima Kasih</title><content type='html'>Kau beritahu aku, 'A man can take a woman even if he doesn't love her. Don't give yourself easily.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada masa itu, aku teringat apa yang berlaku kali terakhir kita bertemu. Kau diam dihujung talian, menunggu jawapan aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'That was different.' kata kau cepat, ternyata kau juga terimbau perkara yang sama. 'I wasn't thinking. Plus nothing happened.' &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I know Ariel. I know.' akhirnya aku jawab. Aku tahu apa yang kau kata dua-dua pun betul. Kecuali sedikit tentang 'wasn't thinking' yang aku tak berapa percaya. Tapi apa yang aku tidak faham adalah kenapa kau bersungguh-sungguh menelefon hanya untuk mengatakan itu. Sedangkan, ketika aku beritahu perihal perasaan yang tidak adil ini hari lepas kau tidak berkata apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku dengar keluhan kau di sebelah sana. 'What is it?' refleks aku bertanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I thought I wouldn't care. But it's been bugging me. I can't concentrate. I kept thinking what if you get yourself hurt more than you could take? I mean, I know you're not the kind of girl who, how do I say...'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Who'd do a one night stand.' aku potong cepat-cepat. Sedikit blunt. Aku hampir boleh lihat riak wajah kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Yes. But you don't know what a guy is capable of doing. A guy like him. Like me. We are cruel. We will break you to pieces.' aku tahu. Aku tahu. Aku rasa mahu jerit depan muka kau. 'I don't want you to fall in love with someone like that.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Diri sinis aku bertanya, 'Like you, you mean?' tapi aku diam. Hati aku sudah terasa lembut dengan kata-kata kau. Lagipun, apa gunanya menyakitkan hati kau? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Don't worry dude.' aku menambah ketawa di hujung kata-kata aku. 'I won't hurt myself. I'm too selfish to.' aku dengar kau ketawa kecil. 'In fact, if I were to have a beneficial relationship like that, it better be with you. You're good looking.' aku ketawa lagi. Kau juga. Dan aku rasa kita sama-sama gembira dapat ketawa begini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'You better.' kau tambah dalam ketawa yang masih berbaki. 'I'll wait.' aku ketawa lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Stop teasing me like that. You may be a Greek god, but I won't fall for that.' tiba-tiba sahaja kau berhenti ketawa. Air liurku kelat di tekak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'All the more reason not to.' kau mengeluh lagi. Entah kenapa kali ini banyak pula kau mengeluh. Aku rasa bersalah pula. Mungkin aku tak sepatutnya bercerita pada kau. Mungkin kita tak sepatutnya memulakan apa-apa antara kita. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I care about you.. I don't know how to put this right. But it is self serving. I felt contented whenever I could do things for you.' aku tak tahu apa nak kata. Aku selesa bercerita pada kau. Aku rasa kau faham apa yang aku kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I care about you too. Come on, you know that.' balasku. Kau diam sekejap. Bukankah tadi kita ketawa? Kenapa serius balik ni?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Thanks. You gave me more than I deserved.' kau kata. Tanpa fikir panjang, aku jawab, 'And you gave me a hot confidante.' Dan aku berjaya buat kita ketawa lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4940669552737636334?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4940669552737636334/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/terima-kasih.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4940669552737636334'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4940669552737636334'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/terima-kasih.html' title='Terima Kasih'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1684648924830865901</id><published>2010-05-05T23:25:00.000-07:00</published><updated>2010-08-22T00:40:45.060-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Maria'/><title type='text'>This is a story about Maria.</title><content type='html'>&lt;/meta&gt;&lt;meta content="Word.Document" name="ProgId"&gt;&lt;/meta&gt;&lt;meta content="Microsoft Word 12" name="Generator"&gt;&lt;/meta&gt;&lt;meta content="Microsoft Word 12" name="Originator"&gt;&lt;/meta&gt;&lt;link href="file:///C:%5CUsers%5Cuser%5CAppData%5CLocal%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_filelist.xml" rel="File-List"&gt;&lt;/link&gt;&lt;link href="file:///C:%5CUsers%5Cuser%5CAppData%5CLocal%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_themedata.thmx" rel="themeData"&gt;&lt;/link&gt;&lt;link href="file:///C:%5CUsers%5Cuser%5CAppData%5CLocal%5CTemp%5Cmsohtmlclip1%5C01%5Cclip_colorschememapping.xml" rel="colorSchemeMapping"&gt;&lt;/link&gt;&lt;style&gt;&lt;!-- /* Font Definitions */ @font-face	{font-family:"Cambria Math";	panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;	mso-font-charset:1;	mso-generic-font-family:roman;	mso-font-format:other;	mso-font-pitch:variable;	mso-font-signature:0 0 0 0 0 0;}@font-face	{font-family:Calibri;	panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;	mso-font-charset:0;	mso-generic-font-family:swiss;	mso-font-pitch:variable;	mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal	{mso-style-unhide:no;	mso-style-qformat:yes;	mso-style-parent:"";	margin-top:0in;	margin-right:0in;	margin-bottom:10.0pt;	margin-left:0in;	line-height:115%;	mso-pagination:widow-orphan;	font-size:11.0pt;	font-family:"Calibri","sans-serif";	mso-ascii-font-family:Calibri;	mso-ascii-theme-font:minor-latin;	mso-fareast-font-family:Calibri;	mso-fareast-theme-font:minor-latin;	mso-hansi-font-family:Calibri;	mso-hansi-theme-font:minor-latin;	mso-bidi-font-family:"Times New Roman";	mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}.MsoChpDefault	{mso-style-type:export-only;	mso-default-props:yes;	mso-ascii-font-family:Calibri;	mso-ascii-theme-font:minor-latin;	mso-fareast-font-family:Calibri;	mso-fareast-theme-font:minor-latin;	mso-hansi-font-family:Calibri;	mso-hansi-theme-font:minor-latin;	mso-bidi-font-family:"Times New Roman";	mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}.MsoPapDefault	{mso-style-type:export-only;	margin-bottom:10.0pt;	line-height:115%;}@page Section1	{size:8.5in 11.0in;	margin:1.0in 1.0in 1.0in 1.0in;	mso-header-margin:.5in;	mso-footer-margin:.5in;	mso-paper-source:0;}div.Section1	{page:Section1;}--&gt;&lt;/style&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;This is a story of a girl called Maria. &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: 1.5pt solid; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; padding-bottom: 1pt; padding-left: 0in; padding-right: 0in; padding-top: 0in;"&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; padding-bottom: 0in; padding-left: 0in; padding-right: 0in; padding-top: 0in; text-align: justify;"&gt;Maria. Maria.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Playing outside on a sunny day was doable because of the big tree. The tree must be as old as Methuselah. An elevator could be build inside the gnarled trunk, she thought. And the branches are like arms of a giant octopus. No, octopuses, maybe five of them, their giant tentacles tangled on the old tree. The branches and the leaves made a canopy which shaded their house compound. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;When she saw the tree for the first time a week ago she thought it looked like one of those trees in the Enchanted Forest. But now, the tree proved to be harmless and friendly in a way. She tried to give it a name but the names she gave it – Hercules, Rufus and Maximus, did not seem to be suitable. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Today she called the tree Song because when the wind breezed its’ leaves bristled and sort of sang. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;The wind blew,&amp;nbsp;Maria stopped skipping around. She waltzed to Song and patted the gnarled trunk. There was a big knothole there and it looked like it would be comfortable to just sit there for a while. So she did. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Moments passed away. She was about to fall asleep when she saw a… a silhouette… silhouette of… of a… a boy? Was that… a boy? And then she fell asleep.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;"Maria! Maria!” her eyes flung open. It was cold. The sky was amber, the tree black. She had fallen into a deep sleep.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Maria! Maria!” it was her mom. Oh oh… she thought. I’m in trouble. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: 1.5pt solid; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; padding-bottom: 1pt; padding-left: 0in; padding-right: 0in; padding-top: 0in;"&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; padding-bottom: 0in; padding-left: 0in; padding-right: 0in; padding-top: 0in; text-align: justify;"&gt;A New Friend&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;She sat in the knothole again. This time examining the red slashes on her thin legs which her mother gave yesterday. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Song, they hurt. The slashes. Mom was so mad yesterday because I wasn’t back before dusk.” She pouted talking to the old tree. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“It’s Alpha.” A voice said. She was startled. Instinctively she touched the tree with her small fingers. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“You can talk?” she asked the tree, looking at the tree, green with crawlers and moss. “So your name is Alpha, why didn’t you say so before?”&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“He’s a tree, he can’t really talk…”&amp;nbsp;Maria turned to the voice direction. A boy about her age was standing beside the tree. He smiled at her kindly.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Suddenly she felt warmth inside. She forgot about the slashes on her legs. She did not feel lonely anymore.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“I’m Jay.” He said, smiling much more brightly than he did.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Oh! My name is Maria!” she was excited. “I'm so happy! Oh!” her eyes shone with childish delight. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“I think that means we will be very good friends.” He said with the same excitement. She smiled and nodded agreeably. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Maria, your legs…” his words seemed to fail him.&amp;nbsp;Maria regretted wearing short skirt at that very moment. “Don’t worry, I can fix this.” He picked some leaves from a small tree nearby.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Jay&amp;nbsp;crushed the leaves on his palm and rubbed them on her legs. She hissed when they touched her broken skin. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“It’ll hurt just a while. Don’t worry. I learnt this from gramps.” He said seriously. She looked at him who was wiping the rest of the green leaves on his pants. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Jay... Thank you.” she said, he smiled reassuringly. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“There won’t even be scars left when they dried.” He explained as a matter of fact-ly. She smiled, feeling proud being his friend.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“You are my first friend here. Where do you live?” she asked when he settled himself beside her. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“I live nearby.” He answered pointing at a vague direction his face a little bit clouded. “There’s not many kid around. I’m glad I found you.” he said smiling again. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;He must have been lonely like me, she thought. She smiled at him and put her hand on his knee. “Let’s play together every day from now on.” He looked up to her and nodded, on his face was a smile she would never forget.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1684648924830865901?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1684648924830865901/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/this-is-story-about-angelina.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1684648924830865901'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1684648924830865901'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/05/this-is-story-about-angelina.html' title='This is a story about Maria.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2689892286518280864</id><published>2010-04-02T06:55:00.001-07:00</published><updated>2010-04-02T06:55:17.142-07:00</updated><title type='text'>Surat seorang gadis</title><content type='html'>Sayang,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. esok aku akan jadi sebahagian kamu, dan kau aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. hari ini sibuk kemas rumah, bersedia sambut mereka yang telah menjaga kamu untuk aku, dan mereka yang telah bersama kamu sebelum dan selepas aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. semalam, aku mahu hidup bebas, tapi tanpa aku tahu, Tuhan tetapkan aku jatuh cinta dengan kamu dan sangat mahu terikat dengan kamu. kamu sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. siapa aku yang dulu akan aku lupakan. sekarang, aku mahu jadi orang yang kau cinta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. inginku dulu akan aku lupakan. sekarang, aku mahu realisasi apa mahumu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayang, ini bab baru. bab kau dan aku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2689892286518280864?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2689892286518280864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/04/surat-seorang-gadis.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2689892286518280864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2689892286518280864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/04/surat-seorang-gadis.html' title='Surat seorang gadis'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-316263841041546152</id><published>2010-02-16T06:01:00.001-08:00</published><updated>2010-02-16T06:01:13.712-08:00</updated><title type='text'>Sometimes</title><content type='html'>You will have to see it first before you feel it.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-316263841041546152?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/316263841041546152/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/sometimes.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/316263841041546152'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/316263841041546152'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/sometimes.html' title='Sometimes'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5255817647947916005</id><published>2010-02-07T06:29:00.000-08:00</published><updated>2010-02-07T06:33:50.977-08:00</updated><title type='text'>Mutual</title><content type='html'>Dear darling,&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I had an argument with my girlfriend last night. You see, I don't know if you are her. I don't know yet. I don't know if you like Coldplay either. After the argument, I just thought I have to write to my future wife. About things we have in common.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Darling, if you like chocolate, and I like mints, we can still go to Baskin' Robins for ice cream.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Darling, if you like Johnny Depp, and I like Keira Knightley, we will always have Pirates of the Caribbean.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Darling, if you like it tidy and I'm such a mess, we can still hire a maid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Darling, if you want a baby boy, and I want a baby girl, we can try to get both.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Darling, if you like art and I like numbers, we can still go watch movies,&amp;nbsp; romantic flick if you like; because it's a form of art and I'll count the number of times they say 'I love you'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And this one is very selfish but darling, if I wanted to watch late games on Astro and you want to go to sleep, I'd ask you to sleep by my side on the couch so that I can watch my game, and have you by my side at the same time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p.s. : And please be ensure that the reason why you are reading this is because I have decided to give you my whole life, and together with it an imperfect man who have lots of female friends, who loves only you.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5255817647947916005?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5255817647947916005/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/mutual.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5255817647947916005'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5255817647947916005'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/mutual.html' title='Mutual'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4536867508514480900</id><published>2010-02-02T00:10:00.000-08:00</published><updated>2010-02-02T00:10:34.984-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Puisi untuk dia yang bernama kamu'/><title type='text'>Puisi untuk Kamu</title><content type='html'>Kau tanyakan, jika kau boleh berjalan di sisi aku. Mungkin menemani perjalananku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Atau apa kau mahu aku temani jalan hidupmu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku jawab, Ya, tentu saja selagi arah kita sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila kau tanya lagi, ke mana arahnya, aku senyum sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana dengan gasolinenya? tanya kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku katakan, aku uruskan saja itu semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana tempat yang aku tuju tak perlukan gasoline atau duit tol.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tempat yang langit malam selalu berbintang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari siang punya matahari yang malu-malu bersembunyi di balik awan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan ruang punya tempat untuk sang pemimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saat-saat beralun tidak berlari boleh dibelai hujung jari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan graviti tidak menarik sesiapa ke bawah, menghalang terbang dan bermimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan oh! Ada aku katakan, aku tidak punya peta atau GPS?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin hampir pasti sesat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah arah kita masih sama?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4536867508514480900?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4536867508514480900/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/puisi-untuk-kamu.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4536867508514480900'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4536867508514480900'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/02/puisi-untuk-kamu.html' title='Puisi untuk Kamu'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3795999285879946001</id><published>2010-01-20T03:12:00.001-08:00</published><updated>2010-01-20T03:12:18.037-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Facet lain'/><title type='text'>Sebab</title><content type='html'>Sebab kau milik yang lain. Maka aku mahu kau.&lt;br /&gt;Sebab ia satu challenge. Maka aku berusaha betul-betul.&lt;br /&gt;Kau tahu, aku betul nak kau.&lt;br /&gt;Sebab kau milik orang lain.&lt;br /&gt;Siapa yang&amp;nbsp;kata ini bukan cinta, boleh cari aku di lain hari.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3795999285879946001?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3795999285879946001/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/sebab.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3795999285879946001'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3795999285879946001'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/sebab.html' title='Sebab'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5822330262230625741</id><published>2010-01-17T00:03:00.000-08:00</published><updated>2010-01-17T00:04:12.929-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>Please let this be real</title><content type='html'>Dear you,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;We have known each other for some time, for months actually, almost a year now. But since we open up to each other, I think I understand you and your feelings. Sure, you can say I'm mistaken. But that's what I feel. I don't really care what you think.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dear you,&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;I have seen you. You are more than just your physics. Your essence is your empathy to almost everything. Your quirkiness. The way you say things. The way things you say&amp;nbsp;just make me think of possibilities. The way you make me love myself&amp;nbsp; and the reason I do.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dear you,&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Now, please God. I want this to work. I don't want to wear out feeling this. Would you mind helping me with this?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5822330262230625741?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5822330262230625741/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/please-let-this-be-real.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5822330262230625741'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5822330262230625741'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/please-let-this-be-real.html' title='Please let this be real'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6887593812015731286</id><published>2010-01-09T02:06:00.000-08:00</published><updated>2010-01-09T02:06:31.645-08:00</updated><title type='text'>Bagaimana kita jatuh cinta</title><content type='html'>Aku pun tak tahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin ketika aku menangis dengan kau di sisi aku?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin ketika aku menolak kau ke hadapan menghadapi masa depan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin ketika kita sama-sama diam melihat awan dan langit?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau ketika kita melihat hati masing-masing?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau ketika kita memandang ke satu arah yang sama?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atau ketika kita mula-mula berjumpa?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apapun, kita jatuh cinta.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6887593812015731286?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6887593812015731286/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/bagaimana-kita-jatuh-cinta.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6887593812015731286'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6887593812015731286'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/bagaimana-kita-jatuh-cinta.html' title='Bagaimana kita jatuh cinta'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2524849987144514984</id><published>2010-01-03T23:19:00.000-08:00</published><updated>2010-01-03T23:19:26.053-08:00</updated><title type='text'>Ini, namanya jatuh cinta ke?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Bila saya sms awak, cakap dengan awak, saya asyik terbayang kita kat atas sofa, kepala saya di riba awak, di sebuah rumah, di mana dindingnya ada gambar 2 orang yang sedang pakai baju kawin: saya dan awak. Dan saya rasa euphoric. &lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kalau ya, apa yang patut saya buat?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2524849987144514984?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2524849987144514984/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/ini-namanya-jatuh-cinta-ke.html#comment-form' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2524849987144514984'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2524849987144514984'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2010/01/ini-namanya-jatuh-cinta-ke.html' title='Ini, namanya jatuh cinta ke?'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4791509893088621599</id><published>2009-12-24T01:50:00.000-08:00</published><updated>2009-12-24T01:50:01.599-08:00</updated><title type='text'>Senyum</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebab itu sahaja yang aku tahu. Bila kau bahagia, tak kira apa rasanya di sebelah kiri aku, aku akan tersenyum. Dengar lagu sayu, kawan aku hantar, lagu tu langsung tak apply kat aku. &lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Sebab, walau apapun rasanya di sini, kalau kau bahagia aku akan tersenyum, tak terasa apa yang aku tahu aku rasa di tempat itu.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Semalam, aku dengar lagu kau, kau bagi tajuk "Love Letter". Aku dengar saja, sekali. Aku nampak muka kau. Tak ada aku dalam mata kau, tapi aku&amp;nbsp;rasa kau bahagia.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kau dan kawan-kawan kau, kau main gitar, si J itu nyanyi dan main bass, si M main drum. Kau macam selalu nampak kacak saja. Dan di mata aku yang mungkin buta, kau nampak macam malaikat pakai baju putih. Rambut kau dah perangkan walaupun aku lagi suka rambut hitam yang asli, kau nampak kacak. Mungkin di mata aku yang buta.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Aku senyum lagi, mengenangkan apa yang kita kongsi. Tiada orang yang tahu. Tiada orang yang tahu. Dan yang mampu tersenyum mengenangkan ini adalah aku.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4791509893088621599?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4791509893088621599/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/12/senyum.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4791509893088621599'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4791509893088621599'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/12/senyum.html' title='Senyum'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1173227634920100578</id><published>2009-11-16T20:58:00.000-08:00</published><updated>2009-11-16T20:58:50.746-08:00</updated><title type='text'>Diam</title><content type='html'>Kau tanya cinta aku adakah pada kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau tanya rindu aku adakah pada kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau tanya mimpi aku adakah tentang kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau tanya masa depan aku adakah kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan tanya aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan tanya aku yang tak tahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan tanya aku yang sudah bagi semua itu pada kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukankah kau patut lebih tahu?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1173227634920100578?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1173227634920100578/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/diam.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1173227634920100578'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1173227634920100578'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/diam.html' title='Diam'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4142002222130819390</id><published>2009-11-13T19:45:00.000-08:00</published><updated>2009-11-13T19:53:42.459-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Love Cycle'/><title type='text'>Sebuah Kisah Klasik Masa Depan.</title><content type='html'>Ingin sekali aku putar kembali masa lalu,&lt;br /&gt;Di mana kesilapan mengubah semua nya.&lt;br /&gt;Entah mengapa aku gagal mengawal?&lt;br /&gt;Kau pergi di atas kesilapan ku sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih ku ingat, di mana ku membiar kau menangis.&lt;br /&gt;Di mana tangan ini masih terketar untuk di hulur.&lt;br /&gt;Maafkan aku sayang. Aku masih tidak tahu?&lt;br /&gt;Di mana kesilapan mu waktu itu?&lt;br /&gt;Sesungguhnya memang aku yang dungu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wahai kasih berilah ku peluang sekali lagi.&lt;br /&gt;Sebagai mana dahulu indah kita berdua.&lt;br /&gt;Tiada siapa mampu untuk melawan,&lt;br /&gt;Kekuatan kasih sayang antara kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak tertahan rindu ku ini. Ternyata aku ego.&lt;br /&gt;Seperti tidak mengendahkan mu, tetapi aku mahu kamu.&lt;br /&gt;Sambutlah tanganku ini sayang,&lt;br /&gt;Akan ku genggam kamu dan tidak ulangi kesilapan lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana aku sudah belajar dari itu.&lt;br /&gt;Ingin sahaja ku ambil mu sebagai teman hidupku.&lt;br /&gt;Ku tunggu itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku sangat sayang dan merinduimu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4142002222130819390?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4142002222130819390/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/sebuah-zhanjian.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4142002222130819390'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4142002222130819390'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/sebuah-zhanjian.html' title='Sebuah Kisah Klasik Masa Depan.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1354410713407546463</id><published>2009-11-12T22:07:00.000-08:00</published><updated>2009-11-12T22:07:54.206-08:00</updated><title type='text'>About time passing by</title><content type='html'>And the memory of us. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;About the unspoken promises.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;About you forgetting about us. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And me, trying hard to walk away.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1354410713407546463?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1354410713407546463/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/about-time-passing-by.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1354410713407546463'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1354410713407546463'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/about-time-passing-by.html' title='About time passing by'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4354888833558640909</id><published>2009-11-07T23:55:00.001-08:00</published><updated>2009-11-07T23:55:01.084-08:00</updated><title type='text'>Header Baru</title><content type='html'>Tak perlu ada kata-kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau akan tahu apa yang aku rasa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau akan dengar perasaan aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau akan melihat hati aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sama-sama merasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak perlu kata apa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku cuma mahu jumpa kau lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4354888833558640909?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4354888833558640909/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/header-baru.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4354888833558640909'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4354888833558640909'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/header-baru.html' title='Header Baru'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3200269733270284905</id><published>2009-11-04T07:49:00.000-08:00</published><updated>2009-11-04T07:52:38.333-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Songs'/><title type='text'>Dayang.</title><content type='html'>Dayang, ingin kubilang,&lt;br /&gt;pinginku terus terang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dayang, dinginku bersilang,&lt;br /&gt;dingiku madah siang siang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dinginku madah siang, siang, siang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dinginku madah siang, siang, siang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dayang mestikah ku mengucapkan setinta,&lt;br /&gt;bahasa rasa sayang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mustika mengucapkan setinta,&lt;br /&gt;bahasa dasar,&lt;br /&gt;rasa sayang, rasa sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dayang.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;RadhiO.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3200269733270284905?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3200269733270284905/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/dayang.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3200269733270284905'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3200269733270284905'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/dayang.html' title='Dayang.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3186787716621397320</id><published>2009-11-03T03:44:00.000-08:00</published><updated>2009-11-03T03:50:40.904-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Unrequited Love'/><title type='text'>Envy</title><content type='html'>&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="OneNote.File"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft OneNote 12"&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-weight: bold; font-family: Calibri; font-size: 11pt; color: rgb(255, 153, 204);" lang="en-US"&gt;I saw her. Smiling to everybody that pass by. Her smile surely lighten up anyone's day. She has a thin lips, pink and sweet. A temptation to kiss may be hard to resist. Her eyes were bright. I saw your love in it. It must be strong, she seems to be so proud of it. I can feel the wave that she creates, every inch of this place is full of it. As she walk down the aisle, every eyes in this hall were looking at her, celebrating what true beauty is all about. But that wasn't the thing that I envy. Its her that you waiting for at the end of the aisle, not me. That is what I envy the most.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3186787716621397320?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3186787716621397320/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/envy.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3186787716621397320'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3186787716621397320'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/envy.html' title='Envy'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2189384762065748038</id><published>2009-11-01T01:41:00.001-07:00</published><updated>2009-11-01T01:41:26.302-07:00</updated><title type='text'>Tak Perlu</title><content type='html'>1. Panggil aku 'sayang', 'baby', 'darling', 'boo', 'honey' dsb.&lt;br /&gt;2. Belikan handbag atau kasut Ferragammo.&lt;br /&gt;3. Jemput aku dari kampus.&lt;br /&gt;4. Lunch dan dinner sama-sama.&lt;br /&gt;5. Report apa yang kau mahu buat hari ini.&lt;br /&gt;6. Ingat hari jadi aku.&lt;br /&gt;7. Pegang tangan bila keluar sama-sama.&lt;br /&gt;8. Keluar sama-sama.&lt;br /&gt;9. Call atau SMS.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab aku tak perlu semua itu. Apa yang penting, kau cintakan aku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2189384762065748038?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2189384762065748038/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/tak-perlu.html#comment-form' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2189384762065748038'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2189384762065748038'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/11/tak-perlu.html' title='Tak Perlu'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-124189154885218988</id><published>2009-10-25T23:07:00.001-07:00</published><updated>2009-10-25T23:25:10.441-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Benda yang aku ingat kreatif tapi mengarut.'/><title type='text'>Aku jatuh cinta kat kau la, bodoh.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Kata si perempuan yang selalunya lemah lembut. Dia tutup mulutnya. Pipinya merah kerana malu. Si lelaki yang 80% perkataan yang telah keluar dari mulutnya ialah carutan ternganga.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Apa kau gurau macam babi je ni?'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Awak salah dengar.' si perempuan tu tergagap.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;' Abes tu, kau cakap apa tadi?' tanya si lelaki.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Tak ada pape.' balas si perempuan pantas.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Lancau aku pun la bodoh.'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Apa? Apa awak kata?'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Tak ada pape. Aku nak balik dah. Meh, aku hantar kau.'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Tapi, hostel saya kat sebelah sana... Tak apa lah. Menyusahkan je.'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Kau ingat aku nak biar awek aku balik sorang-sorang malam-malam buta ni?'&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Awak...' dan si perempuan tersenyum. Si lelaki menggaru kepala yang tak gatal.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Jom lah awak...' kata si lelaki.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'Kau tak nampak ke aku tengah kemas barang ni? Bukannya kau nak tolong sial.' dan si lelaki ketawa.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-124189154885218988?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/124189154885218988/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/aku-jatuh-cinta-kat-kau-la-bodoh.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/124189154885218988'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/124189154885218988'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/aku-jatuh-cinta-kat-kau-la-bodoh.html' title='Aku jatuh cinta kat kau la, bodoh.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2148021496798273588</id><published>2009-10-17T19:00:00.000-07:00</published><updated>2009-10-17T19:05:19.523-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Love In Islam.'/><title type='text'>Rabi’ah binti Ismail al-Adawiyah.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rabi’ah binti Ismail al-Adawiyah&lt;/span&gt; tergolong wanita sufi yang terkenal dalam sejarah Islam. Dia dilahirkan sekitar awal kurun kedua Hijrah berhampiran kota Basrah di Iraq. Dia lahir dalam sebuah keluarga yang miskin dari segi kebendaan namun kaya dengan peribadatan kepada Allah. Ayahnya pula hanya bekerja mengangkut penumpang menyeberangi Sungai Dijlah dengan menggunakan sampan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada akhir kurun pertama Hijrah, keadaan hidup masyarakat Islam dalam pemerintahan Bani Umaiyah yang sebelumnya terkenal dengan ketaqwaan telah mulai berubah. Pergaulan semakin bebas dan orang ramai berlumba-lumba mencari kekayaan. Justeru itu kejahatan dan maksiat tersebar luas. Pekerjaan menyanyi, menari dan berhibur semakin diagung-agungkan. Maka ketajaman iman mulai tumpul dan zaman hidup wara’ serta zuhud hampir lenyap sama sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, Allah telah memelihara sebilangan kaum Muslimin agar tidak terjerumus ke dalam fitnah tersebut. Pada masa itulah muncul satu gerakan baru yang dinamakan Tasawuf Islami yang dipimpin oleh Hasan al-Bashri. Pengikutnya terdiri daripada lelaki dan wanita. Mereka menghabiskan masa dan tenaga untuk mendidik jiwa dan rohani mengatasi segala tuntutan hawa nafu demi mendekatkan diri kepada Allah sebagai hamba yang benar-benar taat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menjelang kedewasaannya, kehidupannya menjadi serba sempit. Keadaan itu semakin buruk setelah beliau ditinggalkan ayah dan ibunya. Rabi’ah juga tidak terkecuali daripada ujian yang bertujuan membuktikan keteguhan iman. Ada riwayat yang mengatakan beliau telah terjebak dalam kancah maksiat. Namun dengan limpah hidayah Allah, dengan asas keimanan yang belum padam di hatinya, dia dipermudahkan oleh Allah untuk kembali bertaubat. Babak-babak taubat inilah yang mungkin dapat menyedar serta mendorong hati kita merasai cara yang sepatutnya seorang hamba brgantung harap kepada belas ihsan Tuhannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Marilah kita teliti ucapan Rabi’ah sewaktu kesunyian di ketenangan malam ketika bermunajat kepada Allah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Ya Allah, ya Tuhanku. Aku berlindung diri kepada Engkau daripada segala yang ada yang boleh memesongkan diri daripada-Mu, daripada segala pendinding yang boleh mendinding antara aku dengan Engkau!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Tuhanku! bintang-bintang telah menjelma indah, mata telah tidur nyenyak, semua pemilik telah menutup pintunya dan inilah dudukku di hadapan- Mu.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Tuhanku! Tiada kudengar suara binatang yang mengaum, tiada desiran pohon yang bergeser, tiada desiran air yang mengalir, tiada siulan burung yang menyanyi, tiada nikmatnya teduhan yang melindungi, tiada tiupan angin yang nyaman, tiada dentuman guruh yang menakutkan melainkan aku dapati semua itu menjadi bukti keEsaan-Mu dan menunjukkan tiada sesuatu yang menyamai-Mu.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Sekelian manusia telah tidur dan semua orang telah lalai dengan asyik maksyuknya. Yang tinggal hanya Rabi’ah yang banyak kesalahan di hadapan- Mu. Maka moga-moga Engkau berikan suatu pandangan kepadanya yang akan menahannya daripada tidur supaya dia dapat berkhidmat&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;kepada-Mu.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rabi’ah juga pernah meraung memohon belas ihsan Allah SWT:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Tuhanku! Engkau akan mendekatkan orang yang dekat di dalam kesunyian kepada keagungan-Mu. Semua ikan di laut bertasbih di dalam lautan yang mendalam dan kerana kebesaran kesucian-Mu, ombak di laut bertepukan. Engkaulah Tuhan yang sujud kepada-Nya malam yang gelap, siang yang terang, falak yang bulat, bulan yang menerangi, bintang yang berkerdipan dan setiap sesuatu di sisi-Mu dengan takdir sebab Engkaulah Tuhan Yang Maha Tinggi lagi Maha Perkasa.”&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Setiap malam begitulah keadaan Rabi’ah. Apabila fajar menyinsing, Rabi’ah terus juga bermunajat dengan ungkapan seperti:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Wahai Tuhanku! Malam yang akan pergi dan siang pula akan mengganti. Wahai malangnya diri!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Apakah Engkau akan menerima malamku ini supaya aku berasa bahagia ataupun Engkau akan menolaknya maka aku diberikan takziah? Demi kemuliaan-Mu, jadikanlah caraku ini kekal selama Engkau menghidupkan aku dan bantulah aku di atasnya. Demi kemuliaan-Mu, jika Engkau menghalauku daripada pintu-Mu itu, nescaya aku akan tetap tidak bergerak juga dari situ disebabkan hatiku sangat cinta kepada-Mu.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperkara menarik tentang diri Rabi’ah ialah dia menolak lamaran untuk berkahwin dengan alasan:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Perkahwinan itu memang perlu bagi sesiapa yang mempunyai pilihan. Adapun aku tiada mempunyai pilihan untuk diriku. Aku adalah milik Tuhanku dan di bawah perintah-Nya. Aku tidak mempunyai apa-apa pun.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rabi’ah seolah-olah tidak mengenali yang lain daripada Allah. Oleh itu dia terus-menerus mencintai Allah semata-mata. Dia tidak mempunyai tujuan lain kecuali untuk mencapai keredaan Allah. Rabi’ah telah mempertalikan akalnya, pemikirannya dan perasaannya hanya kepada akhirat semata-mata. Dia sentiasa meletakkan kain kapannya di hadapannya dan sentiasa membelek-beleknya setiap hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selama 30 tahun dia terus-menerus mengulangi kata-kata ini dalam sembahyangnya:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Ya Tuhanku! Tenggelamkanlah aku di dalam kecintaan-Mu supaya tiada suatupun yang dapat memalingkan aku daripada-Mu.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Antara syairnya yang masyhur berbunyi:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Kekasihku tiada menyamai kekasih lain biar bagaimanapun, Tiada selain Dia di dalam hatiku mempunyai tempat manapun, Kekasihku ghaib daripada penglihatanku dan peribadiku sekalipun, Akan tetapi Dia tidak pernah ghaib di dalam hatiku walau sedetik pun.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rabi’ah telah membentuk satu cara yang luar biasa di dalam mencintai Allah. Dia menjadikan kecintaan pada Ilahi itu sebagai satu cara untuk membersihkan hati dan jiwa. Dia memulakan fahaman sufinya dengan menanamkan rasa takut kepada kemurkaan Allah seperti yang pernah&lt;br /&gt;diluahkannya:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Wahai Tuhanku! Apakah Engkau akan membakar dengan api, hati yang mencintai-Mu dan lisan yang menyebut-Mu dan hamba yang takut kepada-Mu?”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kecintaan Rabi’ah kepada Allah berjaya melewati pengharapan untuk beroleh syurga Allah semata-mata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Jika aku menyembah-Mu kerana takut daripada api neraka-Mu maka bakarlah aku di dalamnya! Dan jika aku menyembah-Mu kerana tamak kepada syurga-Mu maka haramkanlah aku daripadanya! Tetapi jika aku menyembah-Mu kerana kecintaanku kepada-Mu maka berikanlah aku balasan yang besar, berilah aku melihat wajah-Mu yang Maha Besar dan Maha Mulia itu.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah keadaan kehidupan Rabi’ah yang ditakdirkan Allah untuk diuji dengan keimanan serta kecintaan kepada-Nya. Rabi’ah meninggal dunia pada 135 Hijrah iaitu ketika usianya menjangkau 80 tahun. Moga-moga Allah meredainya, amin!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang mari kita tinjau diri sendiri pula. Adakah kita menyedari satu hakikat yang disebut oleh Allah di dalam &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Surah Ali Imran, ayat 142&lt;/span&gt; yang bermaksud:&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Apakah kamu mengira bahawa kamu akan masuk syurga padahal belum nyata bagi Allah orang yang berjihad di antaramu dan belum nyata orang yang sabar.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagaimana perasaan kita apabila insan yang kita kasihi menyinggung perasaan kita? Adakah kita terus berkecil hati dan meletakkan kesalahan kepada insan berkenaan? Tidak terlintaskah untuk merasakan di dalam hati seumpama ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Ya Allah! Ampunilah aku. Sesungguhnya hanya Engkau yang Maha Pengasih lagi Maha Penyayang. Hanya kasih-Mu yang abadi dan hanya hidup di sisi-Mu sahaja yang berkekalan. Selamatkanlah aku daripada tipu daya yang mengasyikkan.”&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesungguhnya apa juga lintasan hati dan luahan rasa yang tercetus daripada kita bergantung kepada cara hati kita berhubung dengan Allah. Semakin kita kenali keluhuran cinta kepada Allah, maka bertambah erat pergantungan hati kita kepada Allah serta melahirkan keyakinan cinta dan kasih yang sentiasa subur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lanjutan itu jiwa kita tidak mudah berasa kecewa dengan gelagat sesama insan yang pelbagai ragam. Keadaan begini sebenarnya terlebih dahulu perlu dipupuk dengan melihat serta merenungi alam yang terbentang luas ini sebagai anugerah besar daripada Allah untuk maslahat kehidupan manusia. Kemudian cubalah hitung betapa banyaknya nikmat Allah kepada kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan itu kita akan sedar bahawa kita sebenarnya hanya bergantung kepada Allah. Bermula dari sini kita akan mampu membina perasaan cinta terhadap Allah yang kemudian mesti diperkukuhkan dengan mencintai titah&lt;br /&gt;perintah Allah. Mudah-mudahan nanti kita juga akan menjadi perindu cinta Allah yang kekal.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2148021496798273588?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2148021496798273588/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/rabiah-binti-ismail-al-adawiyah.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2148021496798273588'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2148021496798273588'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/rabiah-binti-ismail-al-adawiyah.html' title='Rabi’ah binti Ismail al-Adawiyah.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-838940678973071035</id><published>2009-10-13T19:51:00.000-07:00</published><updated>2009-10-13T19:55:41.740-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Songs'/><title type='text'>This Modern Love.</title><content type='html'>To be lost in the forest&lt;br /&gt;To be cut adrift&lt;br /&gt;You've been trying to reach me&lt;br /&gt;You bought me a book&lt;br /&gt;To be lost in the forest&lt;br /&gt;To be cut adrift&lt;br /&gt;I've been paid&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't get offended&lt;br /&gt;If I seem absent minded&lt;br /&gt;Just keep telling me facts&lt;br /&gt;And keep making me smile&lt;br /&gt;Don't get offended&lt;br /&gt;If I seem absent minded&lt;br /&gt;I get tongue-tied&lt;br /&gt;Baby, you've got to be more discerning&lt;br /&gt;I've never known what's good for me&lt;br /&gt;Baby, you've got to be more demanding&lt;br /&gt;I will be yours&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'll pay for you anytime&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You told me you wanted to eat up my sadness&lt;br /&gt;Well jump on, enjoy, you can gorge away&lt;br /&gt;You told me you wanted to eat up my sadness&lt;br /&gt;Jump right&lt;br /&gt;Baby, you've got to be more discerning&lt;br /&gt;I've never known what's good for me&lt;br /&gt;Baby, you've got to be more demanding&lt;br /&gt;Jump left&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What are you holding out for?&lt;br /&gt;What's always in the way?&lt;br /&gt;Why so damn absent-minded?&lt;br /&gt;Why so scared of romance?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This modern love breaks me&lt;br /&gt;This modern love wastes me&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Do you wanna come over and kill some time?&lt;br /&gt;Tell me facts, tell me facts, tell me facts&lt;br /&gt;Tell me facts&lt;br /&gt;Throw your arms around me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;This Modern Love - Bloc Party.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Love is a very wonderful thing.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-838940678973071035?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/838940678973071035/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/this-modern-love.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/838940678973071035'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/838940678973071035'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/this-modern-love.html' title='This Modern Love.'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2178599583365993901</id><published>2009-10-11T23:58:00.000-07:00</published><updated>2009-10-11T23:58:08.973-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Songs'/><title type='text'>The Only Exception</title><content type='html'>When I was younger&lt;br /&gt;I saw my daddy cry&lt;br /&gt;And cursed at the wind&lt;br /&gt;He broke his own heart&lt;br /&gt;And I watched&lt;br /&gt;As he tried to reassemble it&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And my momma swore that&lt;br /&gt;She would never let herself forget&lt;br /&gt;And that was the day I promised&lt;br /&gt;Id never sing of love&lt;br /&gt;If it does not exist&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But darlin,&lt;br /&gt;You, are, the only exception&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maybe I know, somewhere&lt;br /&gt;Deep in my soul&lt;br /&gt;That love never lasts&lt;br /&gt;And we've got to find other ways&lt;br /&gt;To make it alone&lt;br /&gt;Or keep a straight face&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And i've always lived like this&lt;br /&gt;Keeping a comfortable, distance&lt;br /&gt;And up until now&lt;br /&gt;I had sworn to myself that I was content&lt;br /&gt;With loneliness&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cos none of it was ever worth the risk, but&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You, are, the only exception&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ive got a tight grip on reality&lt;br /&gt;But I cant&lt;br /&gt;Let go of what's in front of me here&lt;br /&gt;I know your leaving&lt;br /&gt;In the morning, when you wake up&lt;br /&gt;Leave me with some proof its not a dream&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ohh---&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You, are, the only exception&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And im on my way to believing it.&lt;br /&gt;Oh, And Im on my way to believing it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Paramore&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2178599583365993901?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2178599583365993901/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/only-exception.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2178599583365993901'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2178599583365993901'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/only-exception.html' title='The Only Exception'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4033233638189063685</id><published>2009-10-05T00:22:00.001-07:00</published><updated>2009-10-05T00:22:57.828-07:00</updated><title type='text'>Semalam</title><content type='html'>Aku dicumbu emosi lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan orang yang aku mahu untuk peluk aku adalah kamu.&lt;br /&gt;Cuma kamu. Cukup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita tak perlu berbicara.&lt;br /&gt;Aku cuma mahu kamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita akan biarkan waktu terus pergi.&lt;br /&gt;Kita akan biarkan sunyi sepi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi kau tahu aku mahu kamu.&lt;br /&gt;Dan akan sentiasa mahu kamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kau tahu bukan, kita adalah mereka yang bertuah&lt;br /&gt;kerana kau punyai aku, dan aku, kamu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4033233638189063685?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4033233638189063685/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/semalam.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4033233638189063685'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4033233638189063685'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/10/semalam.html' title='Semalam'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6214424265421921558</id><published>2009-09-27T08:17:00.000-07:00</published><updated>2009-09-27T08:25:22.200-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Di mana kamu?</title><content type='html'>&lt;div&gt;Cahaya masuk yang terpancar,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tidak seperti dulu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kau buang semua.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kau buang semua yang pernah kau hidu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Di mana kamu?&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bisikan bagai durjana,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Satu penipuan luhur.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kau ikat semua.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan kau ikat semua yang pernah kau lalu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Di mana kamu?&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Indahkah cerita antara kita?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jika apa yang terzahir hanya penipuan semata?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kalau benar semua yang kau ungkap,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;mengapa kau biar aku terlelap?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Di mana kamu?&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Terkapai-kapai aku di lautan itu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bukan dia yang sepatutnya membantuku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Yang menyabung nyawa untukku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;katakanlah wahai kekasihku,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Di mana kamu?&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;&lt;i&gt;p/s : pertama kali menulis. Salah silap harap maaf.&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6214424265421921558?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6214424265421921558/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/di-mana-kamu.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6214424265421921558'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6214424265421921558'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/di-mana-kamu.html' title='Di mana kamu?'/><author><name>penulis.sahaja.</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='29' src='http://1.bp.blogspot.com/-U6fq8FBGLfo/TWKSYJ3clNI/AAAAAAAABAk/X8ABPgnL-iQ/s220/ikea1.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1312317912313692822</id><published>2009-09-20T11:07:00.000-07:00</published><updated>2009-09-20T11:37:30.762-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>Letter for a crush.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;It started even before I met you.&lt;br /&gt;It never occurred before you met me.&lt;br /&gt;It was there for me not you before we met.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dear Aidil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't know if it is a weird way to start a letter with some sort of poem. Ok, it is not a poem. I am not a poetess material.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I think I love you. That's why I am writing this letter. And I guess you would know that this is my umpteenth try-version of a love letter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why the 'I think' -if- you asked? Well, to be honest, I am not sure if this is love. I do not know how falling in love would feel. I had boyfriends, yes. -how do I say this?- They were there because it was cool to be somebody's girlfriend. To have someone to have lunch with everyday.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I grew tired of them. I never grew tired of you. Of waiting for your text or call. And I know the law of scarcity could not work with you because I can't say no to you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I keep on noticing things about every guy I met. Your things. Like how this guy's hair is a little bit darker than yours, another guy's smile is similar to yours. That kind of thing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can't say anything else. I am quite sure that I am in love with you. End of confession. I'll see you after Baker tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s If you ever read this, then I must have been able to gather up my courage to slip this letter into your locker.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sign,&lt;br /&gt;Bianca&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1312317912313692822?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1312317912313692822/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/letter-for-crush.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1312317912313692822'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1312317912313692822'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/letter-for-crush.html' title='Letter for a crush.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1154899495010801258</id><published>2009-09-04T07:13:00.000-07:00</published><updated>2009-09-04T07:14:27.206-07:00</updated><title type='text'>Infinite Beats</title><content type='html'>From time to time I watch you closely, with new eyes,&lt;br /&gt;appreciating how much of you I haven't seen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;and I'm no longer sure whether it's what I know of you&lt;br /&gt;that attracts me, or what I might find.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When we met, I thought knowledge had limits, that in love&lt;br /&gt;we were finite beasts who shared known boundaries&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;but watching you touch objects for which I have no desire&lt;br /&gt;I see a measure of longing in your eyes&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;that forces me to say, I don't know you yet.  That forces me&lt;br /&gt;to say, there are places in you I may not wish to know.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In love we are beasts of infinity, crude in our longing&lt;br /&gt;for things that may carry us apart.  It's more than biology&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;or romance, more than drawing thorns from feet&lt;br /&gt;with gentled fangs, more than all we have been told;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;it's finding a reason to come together&lt;br /&gt;without killing the wildness we each carry&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;like a gift we haven't decided to share&lt;br /&gt;and hold inside ourselves with only the edges showing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rhona Mc Adams&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1154899495010801258?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1154899495010801258/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/infinite-beats.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1154899495010801258'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1154899495010801258'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/09/infinite-beats.html' title='Infinite Beats'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5086859509695009878</id><published>2009-08-23T23:18:00.000-07:00</published><updated>2009-08-23T23:31:27.700-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Tentang Sebuah Perasaan'/><title type='text'>Kamu adalah pemboleh ubah bagi aku.</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Hari ini aku terjaga dari tidur. Lewat. Tiga kelasku habis ranap oleh lena. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Bila aku buka mata sebentar tadi, yang aku lihat adalah langit biru yang disapa sang awan. Si langit setia di situ, sang awan terus berlalu. Biru si langit indah tapi sekadar &lt;em&gt;masquerade &lt;/em&gt;bagi hujan yang bakal datang kerana sang awan.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Tingkap itu, yang paling aku suka tentang ruang kecil ini. Ruang terpencil yang kadang oksigennya tidak cukup bagi aku yang sering kelemasan kerana kamu.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Seperti semalam, aku bersama lena yang tidak kesampaian kerana kamu yang masih bermain di kotak kecil fikiranku. Yang selalunya boleh melakukan pelbagai tugas dalam satu masa. Bila saja kamu, aku rasakan aku harus punya dua otak supaya aku boleh memberi ruang bagi otakku menjalankan tugas biologi mengepam darah dan mendenyutkan jantung serta nadiku. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Entah bila tidur mula menyentuhku. Aku tak tahu. Tapi pasti bahawa bersama tidur yang menggila itu datang bersama mimpi ungu yang tak berwarna tentang aku, harapanku, kamu.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Dan kini, ketika otakku masih berputar cuba menyatakan apa yang aku maksud, terhad kata-kataku, kaku. Kau, seperti sang awan masih lagi berlegar di langit biru fikiranku.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Adakah kau juga akan membawa hujan atau pelangi di langitku?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5086859509695009878?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5086859509695009878/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/kamu-adalah-pemboleh-ubah-bagi-aku.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5086859509695009878'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5086859509695009878'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/kamu-adalah-pemboleh-ubah-bagi-aku.html' title='Kamu adalah pemboleh ubah bagi aku.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6384523135606321310</id><published>2009-08-10T23:43:00.000-07:00</published><updated>2009-08-11T00:28:27.705-07:00</updated><title type='text'>Reasons</title><content type='html'>'Let's just break up.' Ali said it at last. Tina was abashed. Her bright face eclipsed. Her smile faded, all gone. Ali couldn't bring himself to look into her bambi eyes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Hey, let's go to the movie after this.' Tina said cheerfully as if she heard nothing and continued eating.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Tina...' almost pleading, Ali softly hold her fingers. She didn't look up, instead continued chewing her dory. 'Tina...' he could see tears dropping like small dew. Curtained by her wavy long hair, Ali could not see her face.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I'm sorry. Why are you breaking up with me Ali?' her voice steady.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I...' he couldn't start.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Don't you love me anymore?' she asked softly between her sobs. The crowd in The Signature drowning her small voice. But time went still between the two.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Tina, you are pretty, smart, funny and you drive a Beetle.' he swallowed, looking at how her hair dropped on her shoulder like silk, he could almost feel it between his fingers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Straight to the point, Ali.' her sobs seem to win over her cool. Her fingers frantically searching for hankies in her LV.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Look at me Tina, I'm plain Joe. Why are you even with me now? You should be with someone like Syiraz or Ben. Someone cool.' he wanted to say &lt;em&gt;unlike me&lt;/em&gt; but he could not do that to his ego now. Not when he had the courage to break up with this too good to be true girl.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tina started to laugh then, not her usual tinkling fairy laugh, but a laugh almost hysterical to be hers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Are you breaking up with me because you got intimidated Ali? I can't believe this. Let's go outside.' Tina stood, grabbed his hand and lead their way outside KLCC.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There's not much crowd. It was still warm, the sun 30 degree to the west. Their hands still tangled sticky from the heat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'I am with you because, you are nothing like Syiraz or Ben. Because you are plain Joe. Because I can go out without make up, I can go out looking scruffy and you will love me still.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;'Tina, I will never let your hand, even if it is as sticky as ever.'&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6384523135606321310?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6384523135606321310/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/reasons.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6384523135606321310'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6384523135606321310'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/reasons.html' title='Reasons'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3678963572465333010</id><published>2009-08-06T21:03:00.000-07:00</published><updated>2009-08-07T04:12:35.241-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Song of the broken hearted'/><title type='text'>Diam Tanpa Bicara</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: justify"&gt;Berjalan di persisiran pantai, membiarkan angin bayu lembut menyapa pipi. Sesekali ombak manja menghempas ke kaki, membangkitkan rasa segar pada cinta yang sememangnya kuat bertakhta. Tanpa sebarang bicara, dia mendamaikan hatiku yang seringkali tewas dengan caturan kehidupan. Diam ini membawa erti. Lambaian pepohon hijau yang gembira menyambut kehadiran kami menggariskan senyuman terindah di bibirnya. Aku tenggelam dalam illusi. Andai senyuman itu aku miliki, namun takdir tak seindah mimpi. Dan kadang-kadang jauh sekali dengan impian yang kita angankan. Aku cuba merenung matanya, cuba memancing harapan, meminta belas agar cinta ini berbalas. Namun dia gagah berpaling, setia yang dipegangnya kuat mengikat janji. Dan saat itu langkah kakinya terhenti dan seperti hari-hari yang biasa. Dia akan mengundur diri setelah menemaniku mencari kekuatan. "Cukuplah setakat ini" Telingaku sudah lali dengan kata perpisahan itu. Dan esok harinya, kami akan berjumpa di medan yang sama tanpa sebarang bicara. Sampai bila? Aku sendiri pun tidak pasti. Mungkin sehingga aku dan dia belajar erti menyintai tidak semestinya memiliki. &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3678963572465333010?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3678963572465333010/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/diam-tanapa-bicara.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3678963572465333010'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3678963572465333010'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/diam-tanapa-bicara.html' title='Diam Tanpa Bicara'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-3283371370773059778</id><published>2009-08-02T06:09:00.000-07:00</published><updated>2009-08-02T06:15:49.548-07:00</updated><title type='text'>No more</title><content type='html'>There's not much creativity left in my head.&lt;br /&gt;No more crafty words&lt;br /&gt;No more innuendos&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If there's anything that I wanted to say out loud.&lt;br /&gt;It's your name.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If there's anything I want to make true.&lt;br /&gt;It's your wish.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There's no more crafty little missy.&lt;br /&gt;Who play around, joking cunning jokes&lt;br /&gt;Who meddle with hearts&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-3283371370773059778?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/3283371370773059778/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/no-more.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3283371370773059778'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/3283371370773059778'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/08/no-more.html' title='No more'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1316549910983409027</id><published>2009-07-22T01:27:00.000-07:00</published><updated>2009-07-22T01:52:11.638-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Spring'/><title type='text'>A girl waiting for her date.</title><content type='html'>30 seconds.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My heart beats exactly 30 times.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Palms are sweating.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Trying to calm down.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The sweet honeydew tasteless in my mouth.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The colourless blue night screams silently.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Time is crawling like a snuggly snail in a quiet morning.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Is my hair ok?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Are my clothes crumpled?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah~ He's here..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A warm feeling wash over me&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1316549910983409027?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1316549910983409027/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/girl-waiting-for-her-date.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1316549910983409027'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1316549910983409027'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/girl-waiting-for-her-date.html' title='A girl waiting for her date.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-185875234349948696</id><published>2009-07-19T20:27:00.000-07:00</published><updated>2009-07-19T20:40:17.433-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Tak Pasti</title><content type='html'>Terasa sejuk seperti mahu beku suasana di tempat ini.&lt;br /&gt;Tak cukup dengan itu penuh dengan selirat-selirat yang mengundang kekeliruan.&lt;br /&gt;Sampai bila saya harus terperangkap?&lt;br /&gt;Kalau di tarik kasar mungkin akan merosakkan tempat ini.&lt;br /&gt;Tapi mahu diungkaikan lembut dan halus memakan masa yang lama.&lt;br /&gt;Saya sendiri sudah tidak betah berada dalam keadaan seperti ini.&lt;br /&gt;Pilihan.&lt;br /&gt;Itu sebenarnya yang saya perlukan.&lt;br /&gt;Tapi apa yang patut dipilih?&lt;br /&gt;Menggunakan segala haba yang ada, memanaskan keadaan bilik beku ini dengan kehangatan kasih sayang atau merungkai segala selirat kekusutan dengan tabah yang perkasa?&lt;br /&gt;Ya. Kelihatannya mudah namun pilihan ini melibatkan insan lain yang saya serahkan seluruh jiwa dan raga.&lt;br /&gt;Juga pilihan ini melibatkan insan-insan penting yang saya rela bekorban nyawa untuk mereka.&lt;br /&gt;Saya ambil masa untuk bertafakur, cuba menikmati bilik sempit ini walau dalam kelemasan.&lt;br /&gt;Sesak nafas saya nikmati, bahang panas saya hadapi.&lt;br /&gt;Tapi sampai satu masa, keadaan tetap juga mendesak.&lt;br /&gt;Pilihan harus dilakukan.&lt;br /&gt;Tapi yang mana?&lt;br /&gt;Saya sendiri dalam keadaan yang tak pasti.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-185875234349948696?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/185875234349948696/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/tak-pasti.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/185875234349948696'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/185875234349948696'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/tak-pasti.html' title='Tak Pasti'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8548211957584740597</id><published>2009-07-13T06:44:00.000-07:00</published><updated>2009-07-13T07:21:43.155-07:00</updated><title type='text'>Kesal Sang Pelarian</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Ada salji di ranting pokok willow itu. Salji yang mula mencair. Musim bunga sedang menghambat musim sejuk dengan hangat mentari. Ya, tasik itu sudah mula mencair. Dia menghela nafas, memeluk tubuh sendiri. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Tak boleh. Kita tak boleh teruskan.'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Awak tak yakin dengan saya?'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Amir.. Mama awak sepupu saya.. And she is not best pleased when she saw us together the other day..'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Listen. Mama akan lembut juga nanti. Kita kawin lari. Masa tu, mama dah tak boleh buat apa-apa.'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'I wish it is really that simple. No, I can't agree.'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Pia, have you cease to love me?'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'&lt;em&gt;Never Amir...' &lt;/em&gt;dan kata-kata itu senyap.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Pia.. Don't you tell me you have someone new..' matanya merayu. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'No, I don't.'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Then? You love me, don't you?'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'Amir..'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Dan dia memegang jemari si gadis. Mindanya kacau, hatinya bergejolak. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;'No, I don't want to know Pia... I love you.'&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Perlahan, dia menarik jemarinya dari genggaman. Matanya lirih, memohon maaf.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Setitis air salji jatuh ke pipi, melakonkan air mata. Dia tertawa. Tawa hiba. Email dari Amir menyentap setiap satu kebolehannya untuk merasakan emosi.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Di matanya berlegar wajah mulus gadis yang kini berada di takhta yang dulu miliknya. Senyuman Amir dan cahaya baru di matanya. Ucapan terima kasih Amir kerana menyedarkannya dari mimpi kanak-kanak.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Tertinggal di daerah ini, hanya seorang gadis yang wajahnya mencerminkan penyesalan yang kelat. Di tanah asing, tanah pelariannya. Hanya dia yang masih bermimpi, dan dia jugalah yang kononnya dulu sudah sedar.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Pahitnya waktu dulu, pedihnya bersembunyi dalam kelemasan. Hanya dia yang mengerti. Kerana dia jugalah yang telah melepaskan cintanya dulu...&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8548211957584740597?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8548211957584740597/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/kesal-sang-pelarian.html#comment-form' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8548211957584740597'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8548211957584740597'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/kesal-sang-pelarian.html' title='Kesal Sang Pelarian'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4653731828114112179</id><published>2009-07-11T00:43:00.000-07:00</published><updated>2009-07-11T01:05:14.427-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Love Cycle'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Song of the broken hearted'/><title type='text'>Bukti Cinta</title><content type='html'>Dia duduk di kerusi sofa empuk yang serdahana mewah berwarna coklat muda. Sayup-sayup kedengaran suara pasangan suami isteri yang masih hangat dilamun cinta bergurau senda. Kelibat mereka semakin kelihatan. Dia memerhatikannya penuh asyik. Lelaki itu berlari mengejar si isteri yang berlari anak mengelilingi meja bulat yang terletak di ruang tengah rumah. Tubuh wanita itu didakap erat, ketawa mereka pecah. Lengan si suami di tampar berkali-kali. "Sayang saya?" Lelaki itu bertanya lembut. "Sayang" Wanita itu membalas dengan pandangan redup yang memukau. Ada cinta lelaki itu disitu. "Saya sayang awak lebih dari awak sayang saya" Si suami tersenyum,mengeratkan rangkulan di pinggang si isteri. "Tak. Saya lagi banyak" Dengan bibir mungil yang merekah merah, wanita itu berkata bersungguh-sungguh. Dan mereka berdebat tentang itu, tentang cinta mereka yang ulung dan tak berbelah bagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tangisan bayi menghentikan lamunannya. Dia cepat-cepat bergegas mendekati bilik hujung yang menempatkan dua buah katil bayi. Dia menepuk lembut anak-anaknya. Merenung ke wajah suci anak-anak ini, menjemput sapaan dari kenangan silam yang indah dan meruntun jiwa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak, saya dengar orang kata kalau kita minum susu and makan pisang kita boleh dapat anak kembar." Lelaki itu memulakan bicara. Dia mahu memujuk si isteri, hatinya benar-benar inginkan zuriat kembar. "Susu? Saya tak suka minum susu. Bau pun tak boleh" Dengan wajah yang manis, dihiasi senyuman, si isteri menolak. Sengaja dia mahu menduga, cintanya terhadap lelaki ini utuh. Masakan permintaan sekecil itu tidak dia tunaikan. "Awak minum la susu. Baik untuk kesihatan. Untuk tulang awak. Saya tak mahu nanti bila awak dah tua, awak sakit." Si suami terus memujuk. "Tak mahu, niat awak lain, bukan untuk kesihatan" Si isteri semakin galak bergurau, semakin manja melontarkan kata-kata. "Betul ni, untuk kesihatan. Minum susu ya wak?" Wanita itu angguk perlahan. Setuju setelah melihat wajah kekasih hatinya yang bersungguh-sungguh. "Makan pisang sekali" Wanita itu menampar lengan lelaki itu geram. Sengaja mengusiknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Air mata yang mula mengalir dari pipinya segera dikesat. Dia perlu kuat. Pemergian si isteri meninggalkan sepasang bayi kembar yang sangat comel. Usaha mereka membuahkan hasil. Dia masih ingat bagaimana kesabaran si isteri ketika mengandungkan zuriatnya. Hatinya diruntun syahdu. Rindu semakin kuat menggamit jiwa. Pemergiaan wanita yang pertama kali bertakhta dihatinya itu merupakan ujian yang terbesar dalam hidupnya.Terasa begitu kosong. Namun, demi benih cinta ini, kehidupan akan diteruskan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak, saya berjanji. Anak ini, akan saya didik seperti mana yang awak mahukan." Itu janjinya. Bibirnya yang kering hinggap lama di pipi anak-anak kecil yang baru berusia dua hari. Bukti cinta dia dan isteri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4653731828114112179?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4653731828114112179/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/bukti-cinta.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4653731828114112179'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4653731828114112179'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/bukti-cinta.html' title='Bukti Cinta'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-6697291058425715739</id><published>2009-07-07T17:11:00.000-07:00</published><updated>2009-07-07T17:16:17.787-07:00</updated><title type='text'>You jump, I jump.</title><content type='html'>Lokasi: Sebatang sungai kecil (mungkin Sg Nil)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya cintakan awak. Awak yang ada di seberang sana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di tengah-tengah sungai ada banyak buaya, melibas-libas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awak yang di seberang sungai, melambai-lambai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang, saya cuma mahu kata;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak, awak yang ada di seberang sungai, saya cintakan awak."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya mahu bersama awak, tapi, kalau saya ke seberang, mati, sia-sia je.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-6697291058425715739?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/6697291058425715739/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/you-jump-i-jump.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6697291058425715739'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/6697291058425715739'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/you-jump-i-jump.html' title='You jump, I jump.'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-4993242101219478611</id><published>2009-07-06T05:21:00.000-07:00</published><updated>2009-07-06T05:36:34.621-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Song of the broken hearted'/><title type='text'>Kisah Aku dan Dia</title><content type='html'>"Saya mintak maaf, saya tahu penantian itu satu penyeksaan dan saya pula dah memburukkan lagi keadaan dengan mengakhiri  penantian awk dengan duka. Awak tak salah. Awak banyak keistimewaannya cuma saya tak rasa kita dapat bersama. Mungkin bukan jodoh kita. Awak carilah yang lain, saya tahu, pasti ada yang tercipta lebih baik dari saya. Jangan la awak tunggu saya lagi, saya menyintai yang lain. Saya harap awak faham"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya faham. Mungkin perit tapi saya akan gagahkan juga diri ini. Awak jangan risau, saya tidak akan lakukan perkara-perkara yang bodoh. Saya percaya, sesukar mana pun meneruskan hidup, kehidupan ini pasti membawa saya ke persimpangan yang di sana, ada seseorang yang menanti saya. Mungkin tak sebaik awak tapi sempurna untuk saya."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak jangan bersedih, perempuan yang baik untuk lelaki yang baik. Anggap saja perpisahan ini kerana saya tidak layak bersama awak. Saya harap pengalaman ini mematangkan diri kita. Mengajar kita erti duka dan kecewa. Tapi satu yang saya mintak. Saya masih mahu kita bersahabat seperti dulu. Saya tidak mahu mencipta ukhuwah baru sedangkan ukhuwah yang selama ini utuh terbina hancur begitu saja"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Itu sudah mesti, saya khuatir awak yang akan menarik diri tapi since awak dah kata macam itu, kita teruskan saja kemanisan bersahabat ini. Saya masih ingin menjadi sahabat awak, serasa saya itu pun dah  cukup baik, mana tahu, kalau ada rezeki"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Jangan cakap macam itu, jangan la awak terus menanti. Saya tak mahu awak akan lebih terluka. Saya dan dia amat mengharapkan jodoh yang berpanjangan. Kami akan berusaha sebaik mungkin. Awak teruskanlah kehidupan, jangan tunggu saya lagi. Saya tak mahu melukakan awak"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbualan itu masih tersemat kukuh dalam ingatan Fakhrul, wajah kecewa Aleeya juga masih jelas di matanya. Dia tidak pernah menyangka pertemuan terakhir itu menimbulkan kisah sedih yang mampu menggigit hati sesiapa sahaja. Dia menggenggam erat surat tulisan Aleeya, rasa kecewa dan menyesal dengan  apa yang berlaku. Aleeya tak sepatutnya mengambil tindakan yang terburu-buru. Cinta akan hadir, cuma kita sebagai manusia tak tahu bila ia akan muncul. Sarah mendekati tunangnya yang duduk termenung di hujung sofa. Surat Aleeya bertukar tangan. Sarah membaca setiap bait yang Aleeya coret. Ada rasa sebak dan kecewa timbul dalam hatinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak menyesal memilih saya?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tidak, saya tahu awak pilihan yang terbaik walaupun cinta kita ini sukar. Cuma, saya terkilan dengan tindakan Aleeya. Dia sahabat saya. Saya tak sangka dia akan melakukan perkara seperti ini."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sarah diam, dia tidak mendekati dan tidak juga menjauhi tunangnya. Ingin meredakan rasa resah itu, cukuplah dengan berada di sampingnya. Mereka masih belum punya ikatan yang sah. Dia melihat ada air jernih yang berkaca di mata Fakhrul. Keputusan yang Aleeya buat terlalu perit untuk diterima. Sarah menatap tulisan itu untuk ke sekelian kalinya. Dia merasakan rasa cinta yang unggul untuk tunangnya. Rasa cinta yang mendalam namun sebuah pengakhiran yang sia-sia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Fakhrul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya minta maaf kerana tidak mengotakan apa yang telah saya katakan. Tapi ketahuilah, sesungguhnya saya tidak mampu. Saya sedaya upaya melupakan segala duka dan sengasara tapi gagal. Hidup ini saya dah tak nampak hala tujunya, terasa begitu kosong hingga menusuk ke tulang hitam.  Jangan salah faham, saya masih menyintai awak dan saya tidak salahkan awak walau sedikit pun. Saya sedar, penantian saya selama ini pun tak pernah awak sokong. Banyak kali juga awak lafazkan yang cinta tak mungkin di paksa tapi saya tetap juga berdegil. Saya tetap mahu menanti sedangkan harapan itu jelas tak kelihatan. Bila awak katakan pada saya yang awak telah bertemu dengan insan pilihan, saya tak dapat menahan rasa kecewa. Banyak yang saya fikirkan. Dan akhirnya saya rasa bodohlah saya kalau saya masih meneruskan kehidupan ini. Jadi ini jalan yang saya ambil. Saya harap awak dapat meneruskan kehidupan awak dengan baik. Dan tatkala rasa sunyi, kenanglah saya. Insan yang menyintai awk sepenuh jiwa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menyintaimu,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Aleeya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sarah meremukkan surat itu, wajarkah ianya disimpan? Mungkin tak perlu, kehidupan ini harus diteruskan. Dia yang memilih untuk menamatkan riwayatnya sedemikian rupa. Fakhrul beristighfar. Dia bingkas bangun. Kerusi plastik bersebelahan bilik pengecaman mayat dia tinggalkan. Melangkah perlahan meninggalkan kaki lima hospital. Sarah setia membontoti. Memulakan langkah kehidupannya yang juga sukar dan  mempertahankan cintanya yang juga utuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kita sedekahkan Al-Fatihah untuknya. Dan kita, ada banyak lagi perkara yang perlu diselesaikan. Yang pergi cukuplah kalau di ingati, jangan sampai di tangisi. Kita yang hidup, masih banyak perjuangan yang belum selesai"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fakhrul menoleh ke arah Sarah. Ya, dia tidak salah memilih. Aleeya, andai kau kenali dahulu pilihanku mungkin kau juga akan rasa bahagia bagi pihakku. Tapi malangnya kau langsung tidak memberi ruang untuk lukamu sembuh,mungkin kau lupa, aku sahabatmu. Dan seperti dulu, aku tetap akan hadir menemani deritamu walaupun kita tidak terikat dengan komitmen cinta.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-4993242101219478611?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/4993242101219478611/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/kisah-aku-dan-dia.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4993242101219478611'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/4993242101219478611'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/kisah-aku-dan-dia.html' title='Kisah Aku dan Dia'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2484203193469727649</id><published>2009-07-04T20:43:00.000-07:00</published><updated>2009-07-04T20:45:27.645-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Unrequited Love'/><title type='text'>Cinta Padang Pasir</title><content type='html'>&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="OneNote.File"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft OneNote 12"&gt;    &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;Dia memimpin tanganku keluar dari perkhemahan mewah yang selama ini kuhuni. Dengan kuntuman senyum yang indah, dia membawaku berjalan ke tengah padang pasir yang gersang. Tidak ada sebarang hijau yang dapat dijamu mata. Angin kering meniup kontang setiap butiran pasir disekelilingnya. Tiada pandangan indah melainkan pasir-pasir halus yang bertimbun membentuk bukit-bukit kecil. Langit biru cemerlang tanpa dihiasi awan seputih kapas. Deru angin yang kuat kadang-kadang membuat mataku pedih, kulit ini merasa bahang hebat sang mentari. Dia menarik tanganku lembut. "Dihujung sana ada kota bahagia. Tempat kita berdua". Matanya menyinarkan keyakinan, tanganku digenggam erat bagai menyalur semangat. Aku tersenyum. Dia melangkah laju, mara kehadapan, tanganku dia lepaskan. Berlari-lari anak merentasi padang pasir yang begitu serasi dengannya. &lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;Kelibatnya semakin&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;tidak kelihatan, aku tahu dia sedang menuju ke tempat yang diperkatakan. Sesekali aku melihat dia melambai. Angin pusar menyampaikan rindunya padaku, suaranya bertebaran diantara benua, melafazkan janji untuk menantiku di kota bahagia. Aku gagahkan diri, mengatur langkah mengikut jejaknya. Namun padang pasir ini bagai merasa asing denganku, aku jadi keliru tentang hala tuju, hanya bukit-bukit pasir yang kelihatan. Jadi, dimana letaknya kota bahagia? Kekeliruan ini menyukarkan perjalanan. Angin yang bertiup mengubah bukit-bukit tadi sedikit demi sedikit. Menghapuskan yang terdahulu dan menggantikan dengan bukit-bukit pasir yang baru. Tatkala malam tiba, tebaran bintang menemani diriku. Dalam rasa bahagia menjengah, angin bertiup kencang, aku kesejukkan. Ingin sekali rasanya kembali ke khemah mewah tapi hati ini kuat melarang. Tak mahu. Dia ingin merasa bahagia yang luar biasa. Meringkuk tubuhku melawan suhu namun semangat masih tegak berdiri mengenggam azam. Malam dan siang berganti, cubaan dan dugaan datang menyapa, siang membahangkan mentari, malam mengejangkan kaki, sesekali aku jatuh terduduk, menangisi perjalanan ini. Perit yang aku rasakan disulami dengan angan dan impian yang kuat. Membina semangat yang tiada tandingan.&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;Tatkala sampai disebuah kota, ada suara yang menyapa. "Hentikan perjalanan ini, kau merosakkan dirimu. Kulitmu yang mulus sudah hangus dibakar mentari. Tanganmu yang selembut sutera sudah kasar. Wajahmu kepenatan, hentikan perjalanan ini dan berbahagialah bersama kami" Saat itu, aku terkenangkan redup matanya, hati ini menjadi sebak. Matanya memancarkan cinta.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;Tak mungkin aku membiarkannya menanti aku disana seorang diri. Masyarakat disini tidak pernah kenal erti jemu, tetap jua mereka memujuk ku. Aku rasa hiba, tidak adakah diantara kamu yang mahu menyuntikkan semangat? Menghulurkan bekalan untukku di sepanjang perjalanan? Langkah aku teruskan, meninggalkan mereka bersama pengharapan dan kekesalan.&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;Bayang kota bahagia mula kelihatan. Namun langkahku menjadi terlalu lemah. Aku melihat dia melambai aku, gembira di pintu gerbang kota. Senyumannya menyinar. Namun aku semakin lemah, kakiku mula goyah. Semangat ini memakan diri. Kelihatan menjadi kabur, terlalu banyak mata ini menanggung pedih ditiup angin kontang. Kulitku merekah merah, aku mula merasakan payah. Tubuhku rebah. Menyembah padang pasir gersang yang tiada belas pada diriku. Setelah lama aku bergelumang dengannya tetap jua dia merasakan aku ini asing. Aku terbaring lemah, mataku semakin kabur, tatkala mata ini hampir tertutup aku melihat dia berlari kearahku. Suaranya merdu memanggil namaku namun aku tiada daya untuk menyahut. Dan apabila hangat tubuhnya memangku ku, aku hanya mampu tersenyum. Senyuman itu mengalirkan darah, bibir yang kering itu tidak lagi indah seperti dulu. &lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt; &lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;Minda ku mula mencanai cebisan memori yang terakhir, dalam perjalanan yang jauh ini. Kau hanya melafazkan janji. Memberikan aku destinasi yang tak pasti di padang pasir yang kontang. Tiada arah dan air untuk aku terus bertahan. Namun aku tetap gagah. Aku sampai di sebuah kota, tatkala mereka menjanjikan aku kedamaian dan kesenangan, aku menolak kerana rasa cinta yang membara. Dan sekarang, apabila aku semakin mendekati kota bahagia, semangat ini telah memakan diriku. Aku tidak mampu lagi bertahan. Impian untuk hidup bersamamu tinggal angan dan baru ketika itu kau memangku diriku, cuba menyuakan air pada bibir yang tidak mampu lagi aku buka.&lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="margin: 0in; font-family: Calibri; font-size: 11pt;" lang="en-US"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2484203193469727649?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2484203193469727649/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/cinta-padang-pasir.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2484203193469727649'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2484203193469727649'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/cinta-padang-pasir.html' title='Cinta Padang Pasir'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-167567187322067832</id><published>2009-07-02T00:15:00.001-07:00</published><updated>2009-07-02T01:02:22.655-07:00</updated><title type='text'>Buang Tabiat.</title><content type='html'>Dia masih lagi menangis di hujung birai katil. Membenamkan wajah ke katil empuk yang bercadar mewah berwarna biru lembut. Warna kegemaran suami tercinta. Sendu mula berkurangan namun air mata masih terus mengalir laju. Apa cinta ini masih bertakhta di hatinya. Dia keliru sendiri memikirkan perubahan sikap si suami. Ingatannya mula memainkan memori indah sebelum perkahwinan. Janji yang ini disemai dalam sanubarinya sehingga dia yakin untuk menerima lamaran lelaki ini walaupun dia tahu ibubapa kurang bersetuju dengan pilihan hatinya. Jarinya bermain dengan hujung cadar, dipintal-pintal dan ditarik-tarik. Fikirannya ligat. Bagaimana menyemarakkan kasih yang dahulunya mekar di taman cinta. Dia teringat kata-kata seorang teman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Lelaki ini memang macam tu. Tak payah la kau nak percaya janji dia sebelum kahwin. Semua nya dusta semata. Sebelum kahwin macam-macam dia nak buat, tapi bila dah kahwin nanti satu apa pun dia tak kotakan. Biasa la, sebelum ada dalam genggaman, mula la dia buat baik tapi kalau kita dah jadi milik dia nanti dia peduli apa. Tak adanya dia nak hargai kita"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia geleng perlahan. Tidak, suaminya bukan begitu. Temannnya tadi berpengalaman buruk dalam perkahwinan nya, jadi tidak wajar dia hanya mengambil kira pendapat dari dia sahaja. Dia teringat kata seorang lagi teman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cinta ini memang perlukan kepercayaan tapi perlu juga kita letakkan sedikit curiga. Jangan main pakai percaya jer. Lelaki ini macam daki kat badan, hari ini kita gosok, esok ada lagi perangai dia itu. Tapi yang penting kau pandai ambik hati dia. Tak ada la dia nak pandang perempuan lain."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Diam seketika. Ambik hati. Dia kembali teringatkan pembentangan yang dia hadiri sebelum mereka berkahwin. Pembentang ada mengatakan tentang salah satu kesilapan yang dilakukan oleh suami dan isteri adalah tidak mengambil peduli tentang penampilannya. Bila nak ke kerja, masing-masing akan berpakaian elok namun bila di rumah hilang segala seri, masing-masing tidak peduli dengan penampilan. Yang sorang berbedak sejuk, yang seorang lagi dengan rambut yang berserabut. Dia bingkas bangun, memandang jam di dinding. Satu jam lagi suaminya akan tiba, semangat baru bagai mula bertiup. Dia mencapai kain tuala dan mula membersihkan diri, ingin bersiap menerima kepulangan suami tercinta. Masa berlalu pantas, dia sudah pun menjengukkan kepala di muka pintu tatkala kereta si suami tiba di perkarangan rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cantik hari ini? Ada apa-apa ke?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia menggeleng, senyuman yang manis dihulurkan. Terasa sejuk hati melihat si suami melayannnya dengan penuh kasih. Perhatian yang di berikan pun agak berlainan. Si suami mula melayan karenahnya, mula mendengar setiap cerita yang ingin dia sampaikan dengan teliti. Sekali sekala si suami mengusiknya. Hatinya berbunga, cinta yang semakin kuncup kembali kembang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Maaf abang lupa annivesary kita hari ini"&lt;br /&gt;"Ha? Siapa kata hari ini annivesary kita?"&lt;br /&gt;"Habis itu, kenapa awak pakai cantik-cantik tiba-tiba?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;............................................pengajarannya?.................................................................................................&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-167567187322067832?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/167567187322067832/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/dia-masih-lagi-menangis-di-hujung-birai.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/167567187322067832'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/167567187322067832'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/07/dia-masih-lagi-menangis-di-hujung-birai.html' title='Buang Tabiat.'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-1754292493220485144</id><published>2009-06-13T23:50:00.000-07:00</published><updated>2009-06-13T23:51:37.199-07:00</updated><title type='text'>Surat untuk Cikgu Ilham</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;font-family:trebuchet ms;" &gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Hari ni hari terakhir cikgu di sekolah. Saya minta maaf sebab tak datang sekolah. Saya tak nak cakap selamat tinggal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Semalam, saya jenguk ke luar tingkap dan tengok lampu bilik cikgu dah tutup. Awal cikgu tidur, saya? Tak boleh lelap. Saya teringat hari pertama cikgu pindah. Masa tu saya dengan kawan-kawan tengah hisap rokok kat belakang rumah cikgu, port lepak tetap kitorang. Cikgu senyum je tengok kami. Cikgu ingat tak Khalil cakap cikgu cantik, dan ajak cikgu lepak sama-sama? Masa tu, saya pun rasa cikgu cantik, tapi saya malu nak cakap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Saya selalu ingat saya bodoh. Tapi cikgu tak putus asa pun. Kata cikgu, nama kita sama, kenapa saya tak boleh berjaya? Cikgu kata lagi, bukan semua orang kaya tu bermula di sekolah. Dan '...on the other side, not all of them happy.' Dan cikgu sambung lagi, dan kata-kata cikgu ini saya akan ingat sampai bila-bila; 'Kalau kita tidak bermula, kita akan tenggelam.' Saya dah faham maksud cikgu, walaupun masa tu saya ketawa, gelakkan cikgu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Saya tahu saya masih budak, masih bersekolah, baru 16. SPM tahun depan baru nak ambik. Dan saya tahu, saya tak boleh bertanding dengan lelaki yang jemput cikgu minggu lepas. Bawa kereta BMW, hensem, tinggi. Mesti pandai juga. Saya marah sangat masa tu. Saya buang ikan patin masak asam yang saya nak bagi cikgu. Hari tu, saya cuba masak sebab mak cakap, cikgu suka makan ikan patin masak asam. Mak pun hairan bila saya masak, saya cuma kata, saya terhutang budi dengan cikgu. Mak nangis dan peluk saya. Anak tunggal mak yang sebelum ni hanya tahu mintak duit dan marah-marah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Saya rasa gay tulis2 surat macam ni. Tapi, nak sms tak boleh, cikgu tak bagi no telefon. Apa kata cikgu bagi kat saya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Sebenarnya, apa yang saya nak cakap, bila saya dah besar nanti, mesti saya boleh kalahkan lelaki BMW tu. Saya mesti boleh jaga cikgu. Walaupun saya orang kampung, walaupun saya tak tinggi, walaupun saya tak hensem. Saya mesti akan cari cikgu bila saya dah berjaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cikgu,&lt;br /&gt;Terima kasih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ilham&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-1754292493220485144?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/1754292493220485144/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/surat-untuk-cikgu-ilham_5441.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1754292493220485144'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/1754292493220485144'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/surat-untuk-cikgu-ilham_5441.html' title='Surat untuk Cikgu Ilham'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-8261080878121285695</id><published>2009-06-13T01:52:00.000-07:00</published><updated>2009-06-13T02:06:22.120-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Lukisan Sengsara Tika Bahagia</title><content type='html'>"Awak buat apa tu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya lukis gambar kita."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Gambar kita time bila ni?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak dah lupa? Time kita sama-sama terbaring lesu kat padang rumput Taman Kayangan. Lepas kita pergi majlis kahwin Rasya. Saya suka time tu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kenapa? Saya rasa saya tak handsome la time tu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak memang tak handsome"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hey..!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Jadi awak rasa selama ini saya bersama awak kerana rupa? Ke harta awak yang banyak dan melimpah tu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mungkin."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Saya dah agak dah. Awak tahu kenapa saya lukis memori kita waktu tu?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kenapa?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sebab itu hari terakhir kita bahagia, lepas itu awak dah berubah. Saya tahu awak ada jumpa seseorang waktu majlis perkahwinan tu. Saya nak lukis gambar tu, nak ingat titik perubahan kehidupan saya. Saya tahu saya kuat, saya tabah, jadi lukisan ini sebagai bukti. Bukti bila ketabahan saya diuji. Bukti hakikat kesetiaan awak."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Dah la, saya dah bosan dengan rungutan awak. Jadi apa salahnya saya sukakan dia? Kita tak terikat dengan apa-apa pun"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ya, awak betul. Sebab tue saya lukis gambar ini. Gambar ini juga bukti hari terakhir awak berada dalam kebahagiaan."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak ingat awak dapat ugut saya? Awak ingat saya takut?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak ingat awak selamat dengan apa yang awak ada selama ini? Awak boleh khianati saya dengan adik saya sendiri. Saya boleh buat lebih dari itu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Awak nak buat apa hah?!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tunggu dan lihat. Kita jumpa di hari perkahwinan ayah awak. Semoga saya bahagia. Awak? Selamat menempuh neraka."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-8261080878121285695?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/8261080878121285695/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/lukisan-sengsara-tika-bahagia.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8261080878121285695'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/8261080878121285695'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/lukisan-sengsara-tika-bahagia.html' title='Lukisan Sengsara Tika Bahagia'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5083614568292899994</id><published>2009-06-12T00:50:00.000-07:00</published><updated>2009-06-12T01:09:21.487-07:00</updated><title type='text'>Three unsaid words</title><content type='html'>Do you still remember that day?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just for a while, under the open sky.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You told me to close my eyes and not to peek.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The ocean smelled sweet, the breeze sticky in my hair.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The sand under my feet started to swallow my weight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My eyes flew open, and you weren't there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I could not understand how you are not here.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A full minute pass by.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I start to look around.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In the vast ocean spread far to my left.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Behind the palms to my right.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My sanity strips down to nothing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lost my legs, I succumb to the sand, sobbing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then came the wind with it your voice from the past whispering.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;You must learn to live without me by your side someday.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Looking up to the sky, I prayed to be there where you are soon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 204, 204);"&gt;'Gran! Come, look at the castle we've build!' Ella exclaimed frantically. I smiled and nodded. Looking at the sky, I know;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yesterday. Today. Forever.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5083614568292899994?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5083614568292899994/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/three-unsaid-words.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5083614568292899994'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5083614568292899994'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/three-unsaid-words.html' title='Three unsaid words'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-2091337795304470407</id><published>2009-06-11T03:19:00.000-07:00</published><updated>2009-06-13T20:54:04.813-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Unrequited Love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Letters'/><title type='text'>Love Letter</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:trebuchet ms;"&gt;Salam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sendiri tak pasti kenapa saya tulis surat kepada awak walhal saya tahu saya takkan hantar pun surat ini. Entah la, mungkin sekadar nak mengubat perasaan je kot. Awak still ingat macam mana kita kenal? Ah, tak mungkin saya lupa. Awak la lelaki pertama yang ajar saya erti kehilangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap petang saya akan ke rumah awak, belajar mengaji. Ingat lagi tak? Ya... Saya la budak kecil yang awak selalu cakap comel tu. Yang selalu awak cubit pipi dia sebab dia asyik buat salah benda yang sama je. Tapi still awak tak pernah marah dia, awak senyum jer. Awak mungkin tak tahu tapi bdak kecil itu ada menyimpan perasaan sayang terhadap awak. Mungkin kerana layanan awak yang tak pernah kenal erti jemu. Atau mungkin juga kerana senyuman awak yang buat dia senang hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf, saya tahu saya tidak lagi sepatutnya mengingati awak, tapi hari ni saya betul-betul rasa rindu kat awak. Tak tahu kenapa saya terpikirkan awak sejak dari pagi lagi. Saya still ingat lagi pada hari-hari yang biasa saya lalui tapi membawa erti yang berbeza. Dengan baju kurung dan tudung yang hanya diikat, saya melangkah ke rumah awak. Al-Quran saya rapatkan ke dada. Saya rasa gembira belajar mengaji, awak sumber inspirasi saya. Saya nak baca Al-Quran, semerdu suara awak. Suara yang mendayu yang mana, bila saya pejamkan mata, saya still boleh dengar suara tu dengan jelas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Petang itu, awak nampak gembira sangat dengan kehadiran saya. Awak ajar saya mengaji macam biasa. Bila saya salah awak cubit pipi saya, tajwid saya awak betulkan. Awak ajar saya bertaranum, seronoknya waktu tu. Tetiba dalam saya tengah khusyuk membaca Al-Quran, saya dengar awak cakap "Nanti awak dah besar, kahwin dengan abang ya?". Saya angguk setuju. Mestilah saya suka, awak yang sangat saya hormati dan sanjung mengucapkan kata-kata yang indah walaupun waktu tu saya masih di sekolah rendah sedangkan awak telah pun tamat sekolah menengah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayang, masa membuatkan kita jauh terpisah. Awak melanjutkan pelajaran, Quran itu saya khatamkan tanpa awak disisi. Waktu majlis khatam dilangsungkan pun awak tak dapat hadir tapi awak sempat mengirimkan salam. Saya gembira kerana saya tahu, dari kejauhan awak tak pernah lupakan saya. Usia membawa kita ke hala yang berbeza, saya mula lupa tentang awak. Saya melanjutkan pelajaran, seperti mana awak yang semakin menginjak menara gading. hari berganti tahun, segala ingatan tentang awk telah luput di mamah masa. Saya dan kehidupan saya, awak dengan kehidupan awak. Sampai la satu masa, saya terima kad jemputan perkahwinan awak. Waktu tu, memori kembali menjengah fikiran saya. Dan saya hanya tersenyum mengingatkannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tengok majlis yang gilang gemilang itu di hadiri rombongan Tahfiz, mungkin rakan sekolah awak. Dalam hingar bingar manusia yang ramai, saya mencari awak. Saya nak ucap tahniah pada guru yang banyak berjasa, mengajar ilmu yang boleh saya bawa ke akhirat. Bekalan yang sungguh tidak ternilai. Saya melambai. Langkah yang awak atur nampak segak dan teratur, ya, awak nampak sangat kacak di hari yang bahagia ni. Kita bertanya khabar, bercerita serba sedikit tentang kehidupan dan pengalaman. Tapi masa tak mengizinkan, awak di perlukan di samping isteri tercinta. Tapi sebelum pergi, saya dengar bicara awak yang separuh berbisik, dalam nada yang saya tak dapat tafsir. "Maaf tak dapat nak tunai janji dulu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya terdiam. "Janji?" Saya nampak awak mengukir senyum lega. "dah lupa ya? Tak apa." Awak berlalu meninggalkan saya dalam perasaan yang baru. Saya beristighfar, rasa ingin menangis. Awak... awak tahu tak, saya tak pernah lupa janji tu. Mungkin kedengarannya pelik sebab waktu tu saya masih muda. Tapi sebenarnya saya meningkat remaja dengan lafaz janji yang awak ucapkan. Saya didik hati saya agar setia pada janji yang awak lepmparkan. Tapi awak jangan salah faham, saya tak salahkan awak. Cuma pertanyaan awak tadi membuatkan saya rasa terkilan. Saya sebenarnya sebelum ini tak pernah perasan yang saya ada perasaan yang sedemikian rupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Langkah saya atur pulang ke rumah. Ada rasa sebak bergayut di dada. Tapi tak mengapa, saya tetap jua merasa bahagia melihat awak bahagia. Klise bukan? Tapi ini kenyataan. Jadi, dengan rasa cinta yang masih tersisa, saya mendoakan kesejahteraan awak. Semoga awak terus bahagia, dikurniakan anak yang soleh dan solehah. Semoga keberkatan dan keredhaan Allah sentiasa bersama awak, dunia dan akhirat. Dan...juga doakan kebahagiaan saya. Bertemu dengan insan yang mampu membahagiakan saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s : Jadi kamu semua tau la kan... Kenapa saya sentiasa single sepanjang 22 tahun?&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-2091337795304470407?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/2091337795304470407/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/love-letter.html#comment-form' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2091337795304470407'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/2091337795304470407'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/love-letter.html' title='Love Letter'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-5006191417214613821</id><published>2009-06-10T05:05:00.000-07:00</published><updated>2009-06-13T02:07:13.872-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Ditelan Emosi'/><title type='text'>Jerih yang Pedih</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;Jatuh menjunam ke dalam cerun yang dalam.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Senyap dan sunyi tanpa sebarang bunyi.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Rintik air sesekali menyapa gegendang telinga.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Berdentum hebat melawan denyutan nadi di dada.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Tiada teman.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Hanya hitam dan kelam datang mencumbu.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Sepi disini mengundang rasa ingin mati.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Tinggalkan segala duka dan derita yang selama ini menyambung nyawa.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-5006191417214613821?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/5006191417214613821/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/jerih-yang-pedih.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5006191417214613821'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/5006191417214613821'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/jerih-yang-pedih.html' title='Jerih yang Pedih'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-941392272027156613</id><published>2009-06-09T23:29:00.000-07:00</published><updated>2009-06-09T23:58:08.046-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Song of the broken hearted'/><title type='text'>One</title><content type='html'>The reason we now &lt;em&gt;hate&lt;/em&gt; each other.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason I have boxes of returned gifts.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason it is useless to have your number (and AIM, skype, YM) deleted.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason I can't seem to take an interest on something.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason this empty room is suffocating.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason I can relate to emo rock.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason couples look very irritating.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason I feel like laughing and crying at the same time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason there is no reason to all this happening to myself.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-941392272027156613?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/941392272027156613/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/one.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/941392272027156613'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/941392272027156613'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/one.html' title='One'/><author><name>Luna</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04717772448419784204</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_ZNzT_qymFkY/S6x_UoHHygI/AAAAAAAAAXY/xsrcsYkiCSM/S220/IMG1333Ac.jpg'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-9149457521245818687.post-9137592267448647049</id><published>2009-06-09T01:26:00.001-07:00</published><updated>2009-06-13T02:08:01.044-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Love Cycle'/><title type='text'>Kisah Cinta</title><content type='html'>&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Si4c66QHVAI/AAAAAAAAAPM/LLNoM5UcYXc/s1600-h/Malaise_de_L__Orange_by_weem.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5345241606130193410" style="WIDTH: 398px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 470px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Si4c66QHVAI/AAAAAAAAAPM/LLNoM5UcYXc/s320/Malaise_de_L__Orange_by_weem.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: center"&gt;Malaise de l'orange by Weem&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="TEXT-ALIGN: left"&gt;Ini kisah cinta mereka. Kisah cinta kamu? (^_-) &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/9149457521245818687-9137592267448647049?l=ventriloquistofemotion.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/feeds/9137592267448647049/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/kisah-cinta.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/9137592267448647049'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/9149457521245818687/posts/default/9137592267448647049'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ventriloquistofemotion.blogspot.com/2009/06/kisah-cinta.html' title='Kisah Cinta'/><author><name>~PaMpeRed bY worDs~</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='23' height='32' src='http://4.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Su21CnhS5hI/AAAAAAAAAW4/nBRBAly5N7M/S220/DSC09992-cut.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_wR07Mld9hQk/Si4c66QHVAI/AAAAAAAAAPM/LLNoM5UcYXc/s72-c/Malaise_de_L__Orange_by_weem.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry></feed>
